Lego queen

Jag vet inte riktigt varför jag hamnar just där men plötsligt sitter jag i lekrummet och bygger med lego. Alldeles ensam. Kanske beror det på att det är varmt och gott där inne, med lite knaster i kakelugnen. Ena barnet är på dagis och det andra sover så jag har liksom ingen ursäkt men där sitter jag och börjar bygga. Färgkoordinerat, jag börjar med gult; fortsätter med orange. Sen blir det rött, grönt, blått. Med tungan rätt i mun bygger jag högre och högre, jag får ställa mig på knä, och sen räcker inte det heller, jag får stå upp, och när jag ger upp når tornet till strax under taklampan. När jag står där känner jag det så TYDLIGT: jag slackar, jag försöker smita undan det jag egentligen borde göra. Och jag är inte som en del som när de borde jobba/plugga börjar tvätta och städa för att dra ut på det. Nej, jag leker. Och medan jag leker står jag och funderar på vad jag kan göra med de söta små hello kitty-klistermärkena vi fick på McDonalds. Och så nynnar jag på "Hurricane" av Neil Young och sen en smörig pojkbandsballad.
Där står jag och leker och gläder mig åt att vara ensam - då kan ju inget barn riva mitt torn - och det hjälps inte att jag har jumperset (nästan i alla fall, de hör inte ihop och är inte samma färg men det ser jumpersettigt ut) och uppsatt hår med litet hårspänne i luggen.
Tornet blir som sagt höööögt, och jag överväger nästan att ta en bild på det.

Stört. Eller helt naturligt. Så småningom släntrar jag upp för trappan efter att förgäves ha letat efter en kaffeslatt i köket.

Det handlar om det här jobbet där jag var på intervju. Det kan eventuellt bli av och då vore ingen gladare än jag. MEN jag måste i så fall skaffa mig en firma för anställning är inte aktuellt. Det finns massor av saker att ta itu med, jag borde ringa facket, arbetsförmedligen, kolla upp diverse saker, skriva ner mitt kostnadsförslag till företaget i fråga, men jag orkar inte, jag blir handlingsförlamad och vill helst gömma mig själv i min armhåla och inte komma fram. Det är en räcka av grejer jag borde göra och allting hänger ihop och jag vet inte var jag ska börja. Jag är absolut inte sugen på att bli egenföretagare, det räcker på något vis med att min man är det, jag har nästintill blivit avskräckt. Jag är en obotlig slarver och hatar hatar HATAR all form av tråkig pappersexercis.
Nåväl.

I morse var det flera grader kallt och barnen fick byltas på, jag fick dra på mig min fula skepparjacka och vantar och halsduk och skrapa rutorna på bilen och sen försöka trycka ner overallklädda barn i deras smala bilstolar, krångel och pill. Sen åkte jag hem och drack flera koppar kaffe (I'm an addict) och åt ett ägg med Hellman's mayonnaise och läste alla söndagstidningar från igår. Ikväll ska jag nog på gympa, i morgon på ansiktsbehandling och bio, på onsdag vet jag inte men jag vill åka till en STAAAAD och glo på saker och shoppa en jacka för pengar jag inte har (och jacka har jag inte heller om man inte räknar min skepparjacka från 1999 så en ny måste jag få).