Här sitter jag och känner mig trög. Förmodligen överanalyserar jag men jag tycker faktiskt att jag har halkat ner ett par snäpp på smartskalan. eller såhär: jag känner mig EFTER.
Jag är snabb i skallen (även om det låter drygt) och jag HAR koll på (somliga) saker. Men jag känner att jag inte vågar/orkar ge mig in i diskussioner eftersom jag saknar det där (ibland) torra teoretiska språket, kanske måste man vara akademiker för att ha det. Kanske är det medfött. Isåfall är det kört för mig. Äh jag vet inte. Och det är inte bara språket det gäller förresten - jag känner mig lite halvtrög på många områden. Det kanske jag alltid har varit, men jag har nog inte känt så här tidigare. Eller så har jag glömt att jag känner så varje höst, lagom till skolstart, eftersom jag känner att jag kanske borde plugga något. Men jag skulle inte våga, inte klara det, jag skulle sitta som en fisk och kippa efter luft och ständigt se förvånad ut.
Det känns som om alla andra i galopperande takt bara blir smartare och smartare, medan jag själv snarare retarderar.
Äsch lyssna inte på mig. Jag svamlar mest. Fast jag börjar nästan till och med tro på det biologistiska crapet om att man får gröt i huvet när man ammar. Jag som har ammat LÄNGE, gröten kanske stannar för evigt?
Och så kan jag bara skriva om mitt lull-lulliga familjeliv. Jag har hamnat i ett sånt där familjärt babbelskrivande och nu kan jag inte ta mig ur. eller vem vet, snart kanske det börjar dyka upp svårtolkade prettodikter här.
Fast jag vinner i alla fall på betapet. hähä.
Jag är glad trots min tröghet, ikväll jobbar min man och jag nattade två barn själv och det var underbart och gick bra. Jag och storegossen låg i hans säng och läste bok, lillagossen kravlade upp och lade sig på storebror och pussade honom upprepade gånger, pekade sen på lampan och sa "babba" varpå storebror kiknade av skratt åt att lillebror pratar så dåligt (ja, enligt storebrors synsätt alltså, trots allt är lillebror bara 15 månader), sen var det gos och kravel och mer pussar, vilka hjärtesöta barn.
nä,inte har det med akademikerskap att göra iaf. eller så är jag ovanligt korkat för att vara akademiker, tanken har slagit mig. (dvs jag känner mig också alldeles för trög för diskussioner )
2005-09-18 22:49:10
nina
Är det så att du är konflikträdd? Jag tänkte att det kanske finns andra anledningar till att du låter bli diskussioner. Det krävs ju lite ork och så för att man ska orka bemöda sig med en diskussion, tar ofta mkt kraft och man får sig ett par törnar på vägen...
2005-09-18 22:54:16
Corn
JA, jag är konflikträdd också. men jag känner mest att jag inte orkar/klarar uttrycka det jag vill säga. Eller så försöker jag men sen blir jag uppgiven och liksom säger "...eller jag vet inte" som Suzanne REuter gör i Yrrol.
2005-09-18 22:57:48
nina
Kan du inte träna på människor som du känner och som du vet att du kan öva på lite. Just det här med att träna på att säga det man vill få sagt? Jag tror att det kan vara bra att kunna hävda sin åsikt ibland. Ok, man behöver inte bli som mig som gör det hela tiden. Men ibland, när det känns viktigt...
2005-09-18 23:23:54
sodan
jag kan inte komma med några bra lösningar eller tips men jag förstår precis vad du menar. fast egentligen är det nog inte så farligt för nån av oss, det bara känns så :)
2005-09-19 07:33:35
Anni
Eller så kanske det är din smarthet som gör att du inser hur krångligt det är att säja hela budskapet i få ord? Jag menar -dom som låter sådär tvärsäkra är ju inte alltid så smarta egentligen. Dom kanske bara är tvärsäkra för att dom inte inser komplexiteten? (Hjälp, nu känner jag också att jag bara trasslar in mej i ord!)
2005-09-19 07:50:37
Corn
Anni DET var en tröstande tanke! tack för den! :D
2005-09-19 18:52:22
sodan
och anni uttryckte det mycket mycket bättre. ungefär så menade jag också liksom...