Kvinnogemenskap

Igår var det fest, en av mina genuinaste vänner som INTE firade sin 40-årsdag med buller och bång utan istället samlade ihop några närmaste tjejkompisar till en avslappnad afton med drinkar, kräftor och bad.

Kvällens huvudperson har jag känt i över 20 år. Vi har alltid bott i olika städer, men trots att vi ibland inte träffats på åratal, har vi alltid kunnat ta vid där vi slutade sist - hon bara finns där och är hur go som helst! Många nätter har jag kinesat i hennes lilla lya i Gbg, fikat halva natten och pratat om allt.

Värdinnan har jag känt till sen jag var liten, vi gick i samma skola, men jag har bara KÄNT henne i nåt halvår, hon är en sån där tjej man blir glad av. De andra två hade jag aldrig sett förut, men det blev ett toppengäng! Bara tjejer som lufsade omkring i en sommarstuga med raggsockor och fleece-tröjor. Alla olika, men med mycket gemensamt.

Vi badade i sånt där stort vedeldat träkar i trädgården, spritt nakna i månskenet. Drack drinkar och champagne, åt kräftor tills vi nästan sprack, pratade om livets glädje och sorg, fnissade åt antika skämt, frossade i tårta och satt framför en öppen brasa i tyst gemenskap.

Imorse, sömnig frukost med rufsigt hår. Kompisen gör underbar havregrynsgröt - det som jag aldrig äter annars, men hennes är faktiskt god! Regn utanför fönstret, värme därinne, gemenskap. Det är ju så här det ska vara!

Nu är jag ensam igen, hemma, lyssnar på Elin Sigvardsson och läser en bok. Det finns en tid för sånt oxå.