Idag är jag så jävla trött och slutkörd, kroppen värker och huvudet dunkar. Sömnbristen är som alltid stor och just idag är jag spyless på hushållsplikten, att laaagaaaaa maaaaat två gånger om dagen, fantasifullt och näringsrikt, som en kräsen treåring och en kladdig ettåring (som vägrar bli matad, han vill äta själv) kan äta.
Efter en hyfsat lång och hurtig promenad åkte jag idag och storhandlade, det var ett måste, och det var skitjobbigt och när jag kom hem bara dundrade det i kroppen, jag vet inte om det är min conversedojors fel, de är så platta.
Jag är så trött. Och jag har satt en surdeg på jäsning, för första gången i mitt liv. Kanske en dum idé. Men det gick fort. Sen var det dags att deala med älgköttet som vi tog fram ur frysen igår. BLalblablablabla. Såhär går mina dagar och jag har fått en överdos på hushållstänkande. Varje dag, varje dag.
Läste Rödluvan och vargen för sonen. Lite hallucinogen som jag är, med stor sömnbrist, tänkte jag bara "åh, det där ser väldigt skönt ut" när vargen låg i mormors mysiga säng, och hade ätit upp både Rödluvan och mormor. Jag såg bara sängen och mormors hatt som Vargen hade dragit på sig.
Har enormt behov av prat och tjat, bara att få ringa och säga "det är lite jobbigt nu" och få medhåll, inte pepp. Och mamma hinner knappt prata och bror dyker upp på msn och vi pratar ju så sällan nu men han slänger åt mig några korta korta meningar utan punkt och sen måste han gå. Och min man är stressad och det känns som om jag oftast pratar med hans rygg. Ynk! Ynk! Känner mig bort-priad. Såhär är det. Jag får smulor när jag vill ha hela kakor. Fast jag kanske är snål med kakorna själv. Ah vilka metaforer. Kakor kakor, jag som inte äter kakor. Igår sa en dagisfröken till mig "du tunnar ur, Corn" och jag bara "ja" och sög i mig som värsta komplimangen. För sanningen är att det är jättelångt tills jag är tunn på riktigt, jag är ganska big fortfarande, vissa dagar fet, men jag är ändå tunnare än i juni och det är jag mallig över.
Imorgon måste vi åka in till stan och välja golv och köpa golv, bland de mattor som finns hemma, dvs inte så stort urval. Men den där mystiske golvläggaren som egentligen är pensionerad och inte jobbar så ofta, har lovat att komma (efter att målaren rekommenderade oss!) på fredag så tills dess måste vi ha en matta.
Varje kväll borde vi städa, diska, tvätta, rensa, sortera, bla bla bla, men vi bara dimper ner i soffan och så sitter vi där. Som två trötta vetedegar.
Ja, nu är det ju dags för dagens tv-pass.