Ja, alltså. Allt är rörigt och väggarna är kala och vita och jag har inga gardiner. Jag har fem kassar böcker ouppackade och två kartonger med cd-skivor och krafs. "Köket" är sjukt litet så jag har två banankartonger med kastruller respektive skafferivaror ståendes bredvid i väntan på bättre. Jag har inget duschdraperi och det finns fortfarande ingen toasits. Jag har ingen mat hemma och det är sladdar över hela golvet.
Fast det är ändå mitt och mina saker och mitt namn på dörren och det är högt i tak och stora, djupa, fina fönster och trälister (bara det, det är en studentlägenhet det här). Och jag har ett förråd där jag kan stoppa undan saker jag inte behöver, och ett stort träd utanför ena fönstret (och fönster åt två håll!). Och snabbt bredband. Så även om jag inte trivs riktigt än så känns det ibland, i vissa stunder, som att jag kommer göra det.
Jag är ack! så trött nu. Idag har jag varit och städat gamla lägenheten och tvångsgosat med Ninas katter. Imorgon blir det Ikea (jag har en vän med en bil) och jag kommer bli så fasligt pank. Sen kanske jag någon gång får tid att fixa skolsaker också. Sånt där som betala kåravgift och skaffa passerkort och köpa kurslitteratur (och läsa den, hrm).
Fast osäkerheten kring allting finns kvar, naturligtvis. Jag vet verkligen ingenting alls. Så jag kör väl på tills det tar stopp. Eller nåt.