Imorgon, då ska jag börja plugga. Jajamen. Varför inte nu på en gång? Näääe, men nu är det ju liksom kväll. Då kan man ju inte börja. Nej, imorgon blir bra. Men då jävlar. Imorgon.
Mina dagar har varit fulla av flyttande och fixande så att så långt som till plugg har jag inte kommit. Idag har jag åtminstone inte gjort några lägenhetsrelaterade saker direkt utan faktiskt jagat kurslitteratur och fixat kopieringskort och så. Men ändå.
Jobbig jobbig lektion idag. Det finns tvång på att vara aktiv och deltagande och göra sig hörd och det är svårt när man inte fattar någonting och inte förstår vad som åsyftas, och framför allt inte känner sig trygg med de omkring sig. Det kommer säkert (hoppas jag), men större delen av tiden hade jag mest ont i magen och ville gå hem och gömma mig.
Igår kväll skulle jag gå ner med kartonger i källaren, gjorde en missbedömning på antalet trappsteg och trampade något gruvligt fel. Det gjorde rejält ont i foten och jag hann tänka både brutet och akuten (och "hur ska jag ta mig upp till lägenheten igen, och hur ska jag få med mig kartongerna?") innan det lättade lite och jag försökte stödja och det gick. Imorse var jag bara lite stel, men efter att ha gått omkring på foten hela dagen protesterar den nu. Skröplig är man.
Och nu då? Lite för nära igen. Lite för nära till övertolkningar, missförstånd, självkritik och lite allt möjligt (notering: andra dagar kan samma saker som nu får mig helt överbord att knappt höja ett ögonbryn - det är lättare att vara jag då). Och så finns det folk som ser sådant jag helst vill dölja (och helst radera ut helt). Sånt är också svårt.