Scary stuff

Anni 2005-08-25 23:53 (9 kommentarer)

Ibland, just när jag släcker lampan för att somna, kommer alla dom hemska tankarna framkrypande. Den mörka skuggan vid bokhyllan i hallen bara väntar på att överfalla mej. Spindlarna gaddar ihop sej i hörnen. Varje liten mensknöl i bröstet förvandlas till dödlig cancer. Alla överdrivna kvällstidningsrubriker verkar plötsligt fullkomligt trovärdiga. Jag kommer säkert att dö i fågelinfluensa innan vintern är över - eller ännu värre - alla mina nära och kära gör det och lämnar mej ensam kvar.

Jag känner mej ensammast i världen, bara en liten stund, just när jag släckt lampan.

Därför vill jag att inte gå och lägga mej förrän jag verkligen är så trött att jag kommer att kunna somna snart. Ligger och läser en bok tills John Blund är på ingående. Oftast går det bra, men ibland hjälper inte knepen. Om det är riktigt illa ringer jag min käraste vän, nattugglan som bara finns där - det räcker.

Snart kommer morgonen och då försvinner alla spöken. Jag vet ju det.

Hwilja

O så jag relaterar. Har försökt detektiva lite för egen räkning när de där ångestskoven kommer på natten och det är undantagslöst de kvällar jag är övertrött och har för mycket att tänka på. Märkligt fenomen.

2005-08-26 08:47:54

Lila

Vad trist att behöva känna på detta sätt, sänder dig en liten tanke i dessa stunder!

2005-08-26 09:46:02

kicko

oooh, samma här! Fast jag kollar på startrek istället för att läsa.

2005-08-26 11:13:54

reprisIta

När jag inbillar mej att det står spöken på balkongen, att någon tittar in genom fönstren och att om jag tittar i spegeln när jag är på toa på natten och inte orkar tända lampan - så får jag se någon stå bakom mej.....då brukar jag göra just det. Titta ut på balkongen, titta ut genom fönstrena och se i spegeln..bara för att bevisa för mej själv att det inte finns något att vara rädd för. Och sen sätter jag händerna som skygglappar för ögonen, springer snabbt in i sovrummet och hoppar upp i sängen för att komma undan händerna som griper efter mej...

2005-08-26 15:14:05

Anni

Ita - ja just så! Och drar in fötterna ordentligt under täcket så att monstret under sängen inte ska få tag på nåt som sticker ut!
Fast mina nattspöken är oftast av ett mer känslomässigt och abstrakt slag. Tror Hwilja har rätt i att det har med övertrötthet att göra.

2005-08-26 22:27:50

nina

Jag tänkte säga hur jag gör... för jag känner igen det men inte i dina former. Men sedan kommer jag inte på hur det är för mig. *skrattar* Så jag får nöja mig med att konstatera att det känns igen och att jag var rädd att ngn skulle skjuta mig genom fönstret när jag var liten. :)

2005-08-29 11:26:40

Åh nej! Jag har alltid trott att monstren är något som överlevt sen jag var liten. Men jag inser att jag säkert är liten för en del av er och att ni, om ni ursäktar, är stora för mig... Och ni menar att det inte gått över. Attan. Ska jag vara tvungen att hoppa upp och ner från sängen sånna dagar (så inte monstret under får tag i min fot alternativt skär av min hälsena) hela livet?

2005-08-29 19:45:07

reprisIta

Det kanske handlar om att man faktiskt har kvar "barnet inom sig" ;-)

2005-08-30 06:21:06

Anni

PS, monstren krymper lite, ju större man blir själv... Framför allt inser man att man överlever mer än man tror. Men jo, det finns ett barn även inom oss "gamlingar" :-)

2005-09-01 13:49:42

Info

Namn: Anni
Född: -
Hemstad: Västkusten
E-post: -
Hemsida
Medlem sedan: 2004-07-12
Antal texter: 1 442
Övrigt

Valspråk

Lev livet levande!