Det sprang en spindel över golvet nyss och hjärtat började rusa.
Jag har sjungit högt och jublat när Andreas Mattsson sjöng Not forever. Jag har dansat och svettats och haft trevligt. Reflekterat över att upplägget var samma som sist bara med andra personer (min kompis och min kompis kompis med pojkvän: och middag i parets lägenhet på söder).
I eftermiddags var jag på gratis make up-rådgivning på Body shop och jag var snygg och , för att vara jag, väldigt makead hela kvällen. Och nu har jag noppade ögonbryn. Det var säkert fem år sen, minst.
På nattbussen hem såg jag att det inte bara bor brat-kids på Lidingö. Nu såg jag de som hade varit mina hangarounds om jag bott här när jag var yngre. Killarna och tjejerna med långt hår och piercings och förmodligen några rockband och vänsteråsikter.
Och nu borde jag sova men det var något med spindeln och någon annan noja och jag vet inte som fick mitt hjärta att rusa iväg med mig så jag vet inte om jag ska vänta på morgonen istället. Or something. Det är äntligen helg nu.