rubriktorka med diskussioner

Naturligtvis blev jag mer exalterad efter. Eller exalterad och exalterad men naturligtvis var konserten jättebra. Oh ja. Och den var definitivt värd värk i ben och rygg och sömnbrist.

(Winnerbäck-nörderi: Inledning med Kom änglar, en otroligt bra version av De tomma stegen som är en låt jag aldrig riktigt tagit till mig tidigare, Aldrig riktigt slut, Kom ihåg mig som jag vanligen inte gillar men i akustisk version rent fantastisk och så en massa jag har glömt men OH. Värt alla 300 spänn.)

Men idag är jag trött och en dålig arbetare men det gör inte så mycket eftersom nästan alla är någon annanstans just nu. Och ikväll har jag lovat att gå på Debaser och jag kommer inte ens att hinna hem någonting och ärligt, om det inte var för att jag lovat att agera sovplats hade jag inte gått. Jag hoppas bara att jag inte kommer bli sömnbristsur.

Jag tänkte jag skulle skriva lite om min konflikträdsla också. De flesta som känner mig är väl medvetna om den, om inte annat för att jag pratar om det hela tiden. Men den börjar faktiskt bli ett riktigt problem. För rädslan kan inte skilja mellan ordväxling, diskussion och gräl. Reaktionerna är desamma, bara olika i intensitet och lite beroende på hur jag i allmänhet mår just då. Jag kan inte diskutera eftersom jag blir helt blank i huvudet och tappar alla argument. Jag kan vara väldigt snabbtänkt men i sådana situationer är jag oerhört trög. Utspelar sig diskussionen i verkliga livet blir jag bara tyst. Knäpptyst. Över till exempel ICQ går det bättre för då får man tala till punkt men det tar även då en förfärlig TID för mig att formulera mig så att det blir rätt. Hjärnan blir som blockerad och jag kan ofta inte ens förstå vad det är den andra personen säger.

Jag blir störd även om jag själv inte är involverad i diskussionen. En livlig diskussion om vad som helst får mig att bli tyst och att stirra åt ett annat håll. En urartad diskussion mellan några vänner gjorde en gång att jag mådde illa och inte visste var jag skulle ta vägen för det kändes som att jag skulla kräkas eller dö. Det har gjort att jag ännu mer undviker diskussioner.

Och hur reaktionerna då kan bli om det handlar om ett regelrätt gräl mellan mig och någon annan ska vi inte tala om. Och naturligtvis händer det nästan aldrig eftersom jag bara viker mig för att undvika det.

Och nu gör jag ett dåligt slut på det här inlägget eftersom jag borde jobba istället för att skriva här...