halsfluss queen

Idag var jag på vårdcentralen, fick genomgå den där hemska tops-långt-ner-i-halsen-proceduren, visade ingenting, litet stick i fingret, 153 i CRP, träffa läkaren som såg på lappen och log lite "153 i CRP! Ojoj!" och sen tittade han på mig och viftade med handen och sa lite vagt "har du nåt problem?" och så fick jag berätta att jag hade ont i halsen und so weiter. Ett nytt halsprov skickades på odling, men jag fick penicillin i alla fall för enligt sköterskan kan det inte vara en virusinfektion om man har så högt CRP.
Så nu äter jag något kåvepeninliknande. Sitter vid datorn och svettas, äter lite varm god buljong med grönsaker och bröd i. Brödet blir uppblött och bra, jag kan inte svälja stora hårda matgrejer ("food things" som Patsy i Absolutely fabulous säger), jag måste liksom ta sats varje gång jag ska svälja och undviker det helst.
Dricker cola light genom sugrör.
Det känns väldigt käckt och amerikanskt femtiotalsaktigt att äta buljong.

Allt vore ännu bättre om vi hade en tv i sovrummet. Nu har vi tyvärr inte det, vill jag se på tv måste jag vara i vardagsrummet och då kommer det med hundra procents säkerhet en liten 3,5årig pojke dit och vill leka med sin mor. Han är inne i en mammig fas även om det inte alltid yttrar sig på ett hjärtligt sätt. Han vill hoppa på mig och bråka med mig men saknar mig när jag är borta. Idag när jag kom gående mot lekparken där de var när jag var hos läkaren, kom han rusande och skrek på långt håll "Fiona! Jag har saknat dig! Jag älskar dig!". Jag får ofta vara Fiona och han är då Shrek. Sen blev jag raskt en hundmamma och han var hundmormor.

Glömde förresten att berätta hur pinsamt lättrörd jag är nu, vet inte om det beror på mens, halsfluss eller bara allmän sinnesförvirring. Men igår såg vi på allsång på skansen för andra gången någonsin och där var Håkan Hellström och sjöng "Visa vid vindens ängar" med Mats Paulsson och jag lipade som en liten gris. hahaha. Och tidigare på dagen var det ett gäng brittiska scouter som vandrade genom Namiböknen i Afrika, en fjortiskille satt och berättade att det hade varit ett så fint äventyr och så började han gråta och jag satt och grät i soffan liksom "åh vad fiiiiint".