Min käraste vän är här! Jag känner mej som del av en tvåsamhet igen och njuter förvånat av känslan. Jag vet att det inte är något att bygga på, inget jag kan räkna med att ha kvar, men just nu är det som att krypa in i famnen på en gammal älskad nallebjörn. Ganska inpyrd med cigarettrök, men ändå...
Försökte försova mej imorse, men hade möte på jobbet. Längtar efter semester! Ska trösta mej med lite strand-picknick ikväll, njuta av de soltimmar jag har i frihet. Man borde gå på stranden i solnedgången mycket oftare!
Klockan slår halv fem! Oh Freeedom!!!