Paus

Det regnar idag! En paus i sol och värme, men bara tillfällig hoppas jag. Under förutsättning att solen kommer tillbaka, kan jag faktiskt tycka att det är lite skönt, som en liten andhämtning mitt i allt somrande och solande. De gula gräsmattorna har nog inte heller emot några droppar vatten.

Imorse försov jag mej. Sanslöst! Det var första morgonen på flera veckor som dom inte haft vägarbete utanför fönstret, så jag drev in i den ovanliga tystnaden och tappade koll på tiden. Härligt!

Vet inte om det beror på min lata morgon, men jag känner mej lite dimmig idag. Softar omkring och bryr mej inte om att jag inte får nåt gjort. Antar att det är så avslappning känns?

Funderar på året som gått. Förra sommaren hade jag just flyttat, just fått nytt jobb. Jag kände mej ny och ovan och lite spänt förväntansfull och hade hemlängtan till Stockholm och trodde aldrig jag skulle lära mej hitta här.

Nu har jag bott här ett år och vet precis hur jag har mej. Allt grubbel och alla funderingar, känslor, ensamhet, ledsenhet - just nu känns det i alla fall som att jag kommit ur det värsta. Jag tror jag har kommit i nån sorts balans, hittat stadig mark. Skönt på sätt och vis, men samtidigt är jag rädd att bli alldeles försoffad.

Funderar på om jag inte borde ut och resa snart. Göra nåt annat för att få lite fart på mej? Längtar bort, längar efter äventyr...

Är livet inget annat än ett ständigt pendlande mellan trygghet och äventyr?