vardagsblues

Nu är det ganska jobbigt. Flake jobbar massor och allt strular, maskiner går sönder, scheman spricker och andra otrevliga saker. Varje morgon när jag vaknar får jag nästan panik och vill gråta just för att jag är så trött och drömmer våta drömmar om sovmorgnar.
Men jag masar mig upp och så äter vi frukost ihop och sen måste Flakey jobba. Inget konstigt med det, men det är trist och lite jobbigt. Sen träffas vi inte förrän på natten när han ramlar ner i sängen där jag redan ligger och sover.

Efter lunch åker vi till kompisen som har tre barn. Barnen leker rätt fint nu, och behöver inte passning så vi sitter inne och babblar och gnäller och äter sockerkaka och chokladbollar, so much för nyttiga bönsalladen till lunch.

Att komma på vad vi ska äta till middag gör mig förlamad i hjärnan ibland. Går till frysen och plockar fram kyckling och wokmix medan riset kokar. Steker kycklingen och får dåligt samvete för att vi äter kyckling - kycklingar har ju det hemskast - men det är fan det enda som alla i familjen gillar om man bortser från köttbullar och korv, typ. Och fiskpinnar. Gott blir det i alla fall, jag dränker min kyckling i soja Och efter middagen måste jag som efter varje middag måste jag sanera köket. Jag blir så trött, det är så JOBBJOBBJOBBIGT. Jag älskar mina barn och tycker att de är underbara och skitroliga, men allt det praktiska är trist. Ettåringen äter själv, fast med fingrarna såklart, och sen är det klibbiga riskorn överallt där han har suttit. Treåringen kan äta men slarvar och sitter oftast med ena handen i sitt vattenglas. Och sen torkar han av den blöta handen på bordet.
Fram med dammsugaren, dammsuga alla riskorn från lilla Rus jeansuppvik, sen på köksbordet, här är vi inte så knussliga.
Sen är det bara att bära det lilla barnet till badrummet där båda två får bada. Plaska, bråka, shampoo och balsam i treåringens lockiga hår, lyfta ur, torka, smörja in med salva, på med nattblöjor, borsta två uppsättningar barntänder på motsträviga barn, placera framför bolibompa, parera ettåringens flyktförsök uppför trappan, diskadiskadiska, åh tur, treåringen somnade i soffan, bära upp honom, ta ettåringen i famnen och sätta sig framför datorn och amma och skriva på hypo samtidigt.

Snart går jag ner och sätter mig framför tv:n och funderar på vad jag vill tröstäta.

Dagens popkultur måste väl vara att jag igår såg "in the bedroom" och jag gillar som alltid skådisen Tom Wilkinson.
Och så såg jag en liten stund på Boston Public häromdagen och insåg att karaktären Flynn (?) spelas av Joe McIntyre, den lilla sötnosen från New Kids On The Block!

Lyssnar mycket på Laaksos nya ep och de påminner skitmycket om finska Duplo.

Jag kan inte göra det där lodräta strecket längre, och eftersom det inte finns någon formatmall får jag feta mitt låtcitat:
Don't like me, don't like me,
don't you kow, I'm good for nothing?

Millencolin