Min måndag

Det ösregnar ute. Jag älskar den där stunden precis innan det börjar regna... Jag vet inte om jag nånsin märkte av något speciellt förutom mörka moln, när jag bodde i stan. Men här är det så tydligt, plötsligt börjar det blåsa skitmycket och träden vajar fram och tillbaka, flaggstångssnöret piskar mot flaggstången, ett vindspel klingar hårt, gång på gång, det är värsta skräckfilmsscenariot. Och jag får skynda ut och ta in allt som kan bli skadat av regnet, till exempel klädesplagg som ligger slängda utomhus, eller barnvagnar.
Och sen kommer det. Regnet.

Idag är läget lite stabilare än igår. Fast jag fick ett ryck av leda i morse, när Flake ska ge sig ut på ännu ett långkörarpass blir jag rastlös och lite flummig. Vankar fram och tillbaka och tittar ut genom fönstrena.
Han jobbade till tre i natt och skulle ut i morse igen, inget konstigt med det men jag tycker att det är jobbigt ibland. Så i dag tog jag ungarna med mig och for till stan, gick in på en golvfirma och började förhöra mig om kakelplattor till ett bord. Vi har ett bord som har varit klätt med kakelplattor, men storleken var allt annat än standard och går inte att få tag på längre. Fick hjälp av en söt och trevlig muskelpojke (stora muskler är vanligtvis inte my cup of tea men här var det fint) och vi kom fram till att det inte skulle gå att få ihop det med någon annan storlek så nu har jag köpt stora vita enkla plattor som jag ska banka sönder och göra ett mosaikbord. Det ska bli spännande för jag har aldrig över huvud taget hanterat kakel förut.

Jag gillar att gå in på specialistaffärer och få riktig hjälp, inte köpa kakel på coop liksom.

Jag vet att det är utvecklande för barn att inte ha så många leksaker... Och egentligen tycker jag ju att det är fint och bra att ha lite träklossar, en docka och ett snöre. Typ. Tyvärr älskar jag att köpa grejer till mina kids, jag älskar lego, jag älskar roliga gubbar. Igår blev jag allvarligt besviken när jag insåg att jag hade missat att bevaka en auktion jag deltog i. Det var en Buzz Lightyear-docka och jag hade lagt maxbud 100 kr, slutbudet blev på 105 kr. Snyft, jag grämde mig fett. Min son (och jag) älskar Toy Story-filmerna, han hade blivit storlycklig av att få en så tjusig docka.

Min ettåring har börjat pussas, och det är inte nåt random slafs med öppen mun, utan säger man "puss" till honom trutar han allt vad han kan med läpparna och böjer fram huvudet. Det är helt ljuvligt! Och det finaste är när barnen pussar varann.

Det var dagens slumpmässiga sludder från mig.