then she knocked herself out

Kraschlandar med näsan långt ner i jorden. Så känns det. En odefinierbar ångest, vet inte varför, känner mig bara obekväm. Ingenting är jättekul. Obekväm i själen, obekväm i kroppen. Jag har varit på stan idag, precis som både igår och i förrgår, jag har äntligen fått pengar och nu rasslar de fort fort. Kan inte komma ifrån känslan av att vara en slobby mom, där jag går i mina sunkiga kläder och mitt FULA FULA hår uppsatt sådär fult och bubbligt och det är en fläck på mina byxor och en fläckjävel till på min tröja, och i den gamla sunkiga vagnen från 1999 sitter min son och äter banan alldeles glatt och är alldeles banankladdig på tröjan (det kan man kanske inte tro men banan ger de värsta fula bruna fläckarna)... Och fy fan säger jag bara. Fy fan för känslan. och så ser jag snygga mammor överallt, med superfräscha vagnar och barn som är rena och fina. Och jag känner mig bara hyperfet med gravidliknande mage. I ögat har jag något konstigt, det kryper och bultar ytligt i ögat och känns jätteobehagligt och jag blir drama queen och vill slå på stora trumman och skrika ÖGONCANCER eller NÄTHINNELOSSNING eller nåt sånt läskigt och när jag kommer hem från stan till min lovely husband kan jag bara säga att jag känner mig angstig, utan att veta varför. Vi dricker lite kaffe och delar på lite mörk choklad och några kramar senare känns det bättre, tryggare åtminstone, men ändå inte bra. Jag är på krypa-ner-under-täcket-humör och känner mig som en äkta jävla misfit. Fet som fan och det vänder ju aldrig för jag är för svag för godis mat ost macadamianötter och walkingskorna jag köpte häromdagen passar verkligen inte så jag måste lämna tillbaka dem. Blä, jag hatar mina störda fötter. Långa och smala och konstiga hälar.
Apropå slobby-mom-stuket så har vi i alla fall köpt en ny (fast begagnad) vagn som vi snart ska åka och hämta. Då får i alla fall pojken åka anständigt även om hans mamma fortfarande ser ut som en slusk.

Jag har äntligen mejlat mitt artikelförslag till redaktörn, är livrädd att han ska dissa det totalt.

Nu... kanske en het dusch.

Fast först ska jag skriva lite om igår. Igår när jag hämtade lillRogga på dagis så kände jag lite panik inför att åka hem, försöka hålla en trött treåring vaken, laga mat och underhålla ettåringen, allt på en gång. Istället drog vi söderut och gick på Barnens Hus tillsammans och lillRogga fick välja en leksak och då valde han tre små plastdjur, en ko, en tjur och en kalv. Sen gick vi på kondis, efter att ha fickparkerat och sprungit över ett torg i värsta ösregnet (inte så lätt med väska, en elvakilosbebis på ena höften och en treårings hand i min egen hand), vi blev serverade av en dam som ser ut som en råtta (ja det är sant) och det gick så himla bra. Det är ett charmigt femtiotalsfik med röda skinnsoffor och vi fikade och lillRogga sa apropå regnet "vilken tur att vi klarade oss mamma!" och fyrade av ett smältande leende mot mig och det gick skitbra alltihop. Härligt härligt.