Nu är han vaken igen

Påsken är över och släkten har åkt hem. Jag sitter här i mina överprassliga hemmabrallor och har precis ätit en hård tunnbrödsmacka med getost och honung. Mina barn sover och min man jobbar med vår bil.

Imorgon börjar min maskinförarutbildning, jag vet ingenting om kursen eftersom jag var sjuk när det var informationsmöte. Alla andra som ska gå kanske har en massa förkunskaper. Jag borde väl vara nervös men det är jag inte. Grubblar mest över kläder. Får vi arbetskläder? Vi kanske får gå och låna från en hylla, och så kanske det inte finns fat-storlek. Fast jo, visst måste det väl finnas tjockmagade karlar som väger 150 kg som jobbar som maskinförare? Då borde väl deras byxor gå på mig. Såna här störda saker oroar jag mig över i alla fall. Jag tänker att de kanske har tio par byxor och så säger jag "ehe har ni min storlek" och de säger "nej, det får vår receptionist ordna med tills i morgon" och så sitter alla andra tjejer i sina arbetsbyxor där och jag får sitta i mina vanliga och alla som ser mig tänker "aha hon är för tjock för deras arbetsbyxor!" och jag rodnar.
Och så tänker jag att mina bröst inte kommer att förstå att jag inte kommer att amma mina bebis på hela dagen så de kommer säkert att läcka mjölk och jag kommer att sitta där i ett hörn med vanliga byxor och bröstmjölk på tröjan och de tuffa tjejerna kommer att tänka "vad fan gör fetbruden, DREGLAR hon?" när de ser min blöta tröja.

Neeeeej det blir jättebra. För första gången i mitt liv kommer jag kanske inte att vara helt halvdöd på morgonen som jag tidigare alltid har varit under skolgång. Nu är jag så himla inkörd på att gå upp runt sex-sju varje morgon så det borde inte vara några probs.

Jag har hittat min Mando Diao-skiva som har varit på vift och medan jag matade lilla Ru med gröt satt jag som en fjortis och läste texterna och sjöng med högt högt. Jag är lite kär i Gustaf för han sjunger så bra.