Skärtorsdagsdravel

Det är skärtorsdag förmiddag. LillRogga är hos farmor och farfar. Flake var ute i lagården nyss och lilla Ru sov. Då skulle jag städa, var det tänkt, men jag satt uppflugen på köksbänken vid fönstret i söderläge, solen sken på mig och jag bara... satt. Knäna uppdragna. Och i röda rummet stod Coldplay på stereon, en skiva jag nästan aldrig lyssnat på. Men nu passade den bra. I händerna hade jag en tidning och bläddrade efter bilder till mitt hobbyprojekt. Nu går ingen av alla mina tusentals tidningar säker. Det är klipp och limsträngar i ganska många. I munnen hade jag mintchokladsmak, eftersom jag just hade ätit upp den sista ur asken med "Dinner Mints". Åååh vilken ljuvlig förmiddag. Alldeles tyst (om man inte räknar musiken) och så den där underbara hjärtevärmande vårsolen.

Jag känner mig så glad. Allt känns lättare. Igår fick jag ett ryck och lade upp massor av auktioner på tradera. Och så håller jag på med mitt pyssel som är simpelt och inte alls proffsigt men ACK så roligt. I'm on the go. Och ikväll kommer min mamma + sambo och imorgon kommer min bror + familj. På tisdag börjar maskinkursen. Wihooo.

Imorgon är det långfredag och då ska vi som alltid lyssna på Sigge Hills låt "långfredag": Koka kaffe, ta en promenaaaad... Det är långfredaaag.

Jag hittade en gammal pop (tidningen alltså) som jag ska försöka sälja. Men så blev jag lite nostalgisk. Den är exakt tio år gammal, det är aprilnumret 1995 och det står om Kent, Broder Daniel, PJ Harvey, This Perfect Day... Lisa Nilsson. Det är först nu ett bra tag efteråt som man kan börja få en känsla av hur nittiotalet var, tycker jag. Det är alltså först nu man kan säga "typiskt nittital".

Nu ropar min man "Världen anropar Corn" och det betyder att det är lunch. Macklunch.