City of marsipan

Jag sitter och plockar lite med barnkläder som mina barn har vuxit ur, vi ska försöka sälja en del. Och kläderna är så små, så små och jag vill gråta en skvätt (uhu) för att mina barn en gång har varit så pyttiga och nu är två ganska stora pojkar. Huhu. Jag sa det senast idag, att nu är lillbäsen inte så himla liten och enkel längre. Han kränger omkring och är missnöjd och visar att här är jag och stoppar allt i munnen, han far omkring på golvet och äter upp allt, som en sån där äcklig mal som finns i akvarier (jag hade en mal en gång men den FÖRSVANN, jag tror att de andra fiskarna åt upp den) som liksom suger hela akvariet.
Och den andra pojken som var så liten nyss är nu en lång treåring med långa ben och tjockt hår. Både jag och min man satt och började nästan lipa tidigare idag eftersom storpojken dansade så fint framför tv:n. uhu igen. Vi är lite blödiga. Det är för att vi har såna urfina barn. Vi har dock ingen urfin kosthållning, idag handlade jag skräpchoklad på Lidl. Men choklad är gott.

Smålandsresan är inställd, eftersom bilhelvetet är opålitligt. Så vi blir hemma, men det är okej för min släkt kommer hit istället. Roligt. Om vi inte blir sjuka först.

Och: Efter lite strul står det klart: jag får gå maskinförarutbildingen! Eller i alla fall prova-på-delen som är sex veckor lång. Det blir förhoppningsvis jätteroligt. Jag börjar på tisdag. Då blir det regelbundna dagar för slackerCorn. Och matlåda. Och min man får vara hemma på heltid och vara hemmapappa, det är nästan det bästa med alltihop. Inte så att han är någon frånvarande pappa, tvärtom, men han har inte varit helt själv med barnen så mycket (för när han har varit ledig har ju jag också varit ledig, vad skulle jag annars göra, ställa mig på en åker 8 timmar per dag, bara för att han skulle få vara själv med the kids?), oftast har vi varit båda två. Så nu förväntar jag mig att få komma hem till ett dukat bord varje dag klockan 17.30. Hahaha. Eller inte. Vi får se.
Vi måste nog börja lägga oss halvtio varje kväll för som det är nu... är vi alltid vansinnigt trötta. Igår gjorde min man en sån där galen tonårsgrej, han var uppe hela natten. Han var ute på kvällen och fixade med bilen... Sen kom han inte in förrän på morgonen, halv sju. Då hade han bytt kamrem och lite smågrejer hela natten. Jag är imponerad av Mr Handyman. Sen har han ju varit trött hela dagen också.

Nu: te.