Fick en tanke som jag tänke försöka formulera. Jag tror det handlar om att förbättra eller acceptera.
Det känns som att alla hela tiden jobbar med sej själva - jag oxå - för att bli bättre, klokare, lära sej nya saker, bli en godare människa eller snyggare, gå ner i vikt, köpa nya kläder etc.
Bara jag uppnår nästa mål, hittar rätt skor, klarar nästa tenta eller projekt, då ska allting bli "färdigt". Men det blir det ju aldrig?
Tänk vad skönt det skulle vara att bara ge upp allt det där och sätta sej ner och säja - jaha, så här blev det, nu är jag nöjd med det här! Kanske bara en stund, få en liten paus? För sen kommer säkert nya ideer och nya planer.
Jag tror det handlar om VARFÖR man gör saker. Drivs jag av krav? Egna eller andras? Eller går jag på glad kreativitet? Tänk om man kunde jobba bara för att det är roligt... Istället för att hela tiden drivas av en diffus längtan efter bekräftelse på att jag faktiskt blir accepterad och duger? Tänk att gå en långpromenad för att det är skönt i luften, inte för att göra av med x antal kalorier... Även om man gör samma saker är det en jäkla skillnad på varför man gör det! Och på hur man mår!