Tanketrängsel

Jag går omkring och har så mycket tankar och känslor att huvudet känns alldeles fullproppat. Det går inte in mer nu! Stopp! Kan inte ta in mer information, får lust att stänga av och bara isolera mej i ett tyst och mörkt litet hörn nånstans.

Igår gick jag en lång promenad i ett tappert försök att rensa hjärnan, men den enda effekten var blöta skor och en rejäl aptit som fick mej att rensa skåpen i ett frosserianfall. Sen satt jag framför TVn halva kvällen och zappade mej fram till sovdags. Konstruktivt!

Det är inte så här jag vill leva mitt liv!

Jag har en god vän som jag brukar filosofera med ibland. Det var länge sen vi hördes av men nu har vi pratat mycket i telefon på kvällarna. Nyttigt men intensivt. Han väcker känslor i mej, får mej att tänka i nya banor.

Kanske är det inte så konstigt att det blir för mycket ibland. Det har hänt mycket på jobbet, farmor begravdes i helgen, jag har haft många och känslosamma kontakter med gamla vänner.

Det är jobbigt att växa, att lära sej, att förstå. Hur ska jag hinna med mej sjäv i allt detta? Jag har tid men jag saknar kraft att ta itu med allt det där som behöver göras. Just nu vill jag bara dra mej inåt, vara ensam och få fundera i fred.