Lördag kväll

Dagen började så bra matmässigt, med ägg och keso och en skiva grovt bröd, men sen spårade det ur. Eller först verkade det gå fint, jag tog ungarna och gick ut i det kalla soliga vädret, sköt barnvagnen med ena handen, drog pulkan med andra. Efter ett tag var jag trött och vi var kalla så vi gick till Flakes föräldrar som bor tio meter från oss, och hälsade på. (Tips: Om du ska bo nära dina svärföräldrar, se till att de är trevliga människor, och det är mina)
Här på landet har de flesta bönder en trevlig tradition som lever kvar; elvakaffe. Den är som sagt trevlig men ack så onyttig. Men det var så mysigt därinne, i det varma köket, kaffekoppar och mackor och kakor dukades fram och jag som nästan alltid dricker koffeinfritt hemma blev vimmelkantig av koffeinkickar och stinn i magen av ett par kakor. Och Flakes föräldrar var mysiga och glada.
Sen bestämde vi att åka in till stan för att gå på bio, nya Puh-filmen om Heffaklumpen. Det var biopremiär för lillRogga och han tyckte att det var grymt spännande, satt mellan farmor och farfar och molade popcorn och garvade högt. Lillabäsen fick också följa med in, jag vet inte om det brukar vara tillåtet att ha med bebisar in på vanlig bio men det gick bra. Efteråt sa rogga "jag vill GÅ MER PÅ BIO!"
Sen gick vi på kafé och fikade after shopping-fika, 2 för 1, och jag tog vanligt te och nån macka med parmaskinka, fetaost och oliver, och sen en liten liten munk. Och sen åkte vi hem och jag var helrutten i magen, det är så stört. Då tänker jag "jamen det är inte så konstigt för jag har ju ätit HELT jävla tokigt idag" fast när jag tänker ett varv till så inser jag att det är inte alls så extremt att äta ett par kakor och någon macka extra på en dag. Problemet är väl kanske att det är för mycket bröd. Och koffein. Men jag tycker att en normal mage borde klara av det. Det är nog dags att inse att min mage inte är ett dugg normal.
Den klarar fan ingenting.

När det gäller Puh-filmen så jag har på sistone stört mig på att det är så mycket män i alla barnfilmer/böcker. På bokrean blev jag helt less på alla Gilbert och Oswald och Sixten och Hjalmar som böckerna handlar om. Även Puh har jag stört mig på, men idag kom jag att tänka på att visst, det är förvisso mansfigurer nästan allihop men de är ju inte direkt några machotyper. Kanin är riktigt gay (med alla gayattribut, som rosa förkläde med tofsar, papiljotter i öronen på natten, trädgårdsodling som största intresse och en riktigt fjollig röst), Nasse är en liten fegis, och Puh är lite halvtrög och seg. Den enda tuffingen som ju faktiskt också är trög, är Tiger. I-Or kanske är den enda äkta manstypen, han är som en sur seg medelålders karl. Kängu är ju en MAMMA med allt vad det innebär, till exempel så sjungs det i en annan Puh-film "Du kan lita på din mamma, hon städar och hon dammar", men hon är jävligt smart även om hon är omhändertagande. Idag var det en mamma till, en mamma till tygelefanten Heffaklumpen. Den mamman var stenhård, tuff och stark och slängde bort stora trädstockar för att rädda Lilla Ru som satt fast. Så det är nog inte så illa med Puh som jag har trott. Se, där fick ni en halvdan analys av könsrollerna i Puhfilmerna.

Sen hem och göra köttbullar och sådär och greja lite, och sen iväg till affären igen, som var helt tom, för alla sitter hemma med sina chipspåsar och glor på schlagerfestivalen.
Nu ska vi se på Eternal sunshine of the spotless mind som vi har hyrt. Yay.