Det har varit ett ensamt år

Här sitter jag med mina västvärldsproblem och känner mig tjock. Eller, jag ÄR tjock. Bläddrar i mina Elle-tidningar och vill så gärna vara smal och snygg (jag är medveten om att man mycket väl kan vara tjock och snygg men det är inte jag).
Äter nyttig och kalasgod bönsallad till lunch men cravar efter mer, som kanske smulpaj med en liter vaniljsås eller en stor chokladkaka. Jag är inte sund.
Min kära vän var här med sina ungar och medan alla barn rusade omkring och var vilda satt vi och tittade i Elle Interiör och IKEA-katalogen och La Redoute och drömde om bättre tider. Jag kom med idén att starta upp en alternativ syjunta. Eller pysselverkstad. Ja, va fan som helst, bara NÅNTING, med yngre människor än de som går i byns existerande syjunta. Som den där feministiska syjuntan i Dalarna som jag hörde om på radio, de hette "Stick och brinn" och diskuterade feministiska ämnen varje gång. Det låter ju asbra fast jag tror inte att intresset för något sådant skulle vara så jättestort här...
Fast vi skulle ju behöva en läromästare, haha, eftersom vi är så dåliga på att sy och sticka. jag skulle vilja virka snygga grejer och sy tuffa applikationer på kuddar, åhh vad kristet det där lät.
Det hela är väl en ursäkt för att få träffas och dricka te och fika gott fika. Det vore skönt att ha något regelbundet att göra, också, såklart. Att veta att "måndagar är min dag", typ. Det rätta vore väl att träna, men det vill jag inte än.
I alla fall: jag är glad över min vän. Att vi träffades känns så bra. Jag kände till henne de första två åren jag bodde här, hon är ju syster till vår granne/bondekollega, men vi hade bara hälsat på varandra lite sådär. Sen fick vi barn ungefär samtidigt och eftersom hennes kille är gammal barndomsvän till Flake så var vi där och grattade och de kom till oss. Tre veckor efter lillRoggas födelse ringde vännen (Ruby) och ville gå på stan med mig. Det var tur, för jag hade aldrig tagit ett sånt initiativ, jag är för mesig.
Och vi verkar nog inte alls lika och det ÄR vi nog inte heller men kemin mellan oss är så bra, vi trivs jättebra ihop och det är så himla bra. Utan henne hade det inte alls varit lika ok att bo här.

Är skittrött hela tiden. Jag brukar aldrigaldrig somna vid tv:n men igår somnade vi som två små trötta ihoptrasslade korvar i soffan framför Seinfeld på dvd. Vaknade lite smått chockade vid ett och zombievandrade upp till sängen.

Nu apatisurfar jag (tack för det ordet Thaamaas!) trots att det gör ont i händerna. Längtar lite obestämbart till bättre tider, kanske räcker det med blottad, lite solvarm asfalt för att jag ska känna mig mer pigg, mer glad, mer på.

Häromdagen berättade jag för första gången för någon utomstående om min syster (som fortfarande är borta) och min svåger (som är identifierad). Det var oväntat jobbigt, trots att jag först stod och sa att det är overkligt, att det känns jättelångt borta. Jag kände tårar bränna bakom ögonlocken och en sån där osväljbar klump dök upp i mitt svalg och jag fick liksom stampa lite med fötterna och vifta lite med händerna för att distrahera mig själv från att börja gråta. Ville inte gråta inför dem, de två kvinnorna som jobbar på öppna förskolan. Egentligen berättade jag bara det för en av dem men den andra smög sig närmare och närmare och till slut hörde hon också. Det var jobbigt för jag gillar inte henne och hon gillar inte mig.

Försökte ta upp den här Befrielsebönen som jag nu har hört på två dop, där det pratas om att barnet "befrias från mörkret" i och med dopet. Jag ifrågasatte och undrade lite. Öppna förskolan drivs ju i kristen regi, fröknarna är anställda av kyrkan, och lokalen är församlingshemmet. Så de är ju kyrkans folk och borde kunna svara på frågor om det kyrkliga. Men då bytte hon bara ämne, helt overkligt, hon bara klippte av och pratade om något annat. Jag förstår om kyrkan vill att barn ska vara döpta, jag förstår det, men jag tror inte att de kan ta en titt på mina barn och hävda att de är fångade i något slags mörker, tills de döps, och det kanske var därför hon bytte ämne. Jag menar inte att kyrkan av idag ska behöva stå för allt som står i Bibeln, gamla grejer. Men den här bönen används ju aktivt, idag, så då borde de kunna förklara lite.

Jag har läst McDonalds helsidesannonser i kvällspressen, där vd:n uppmanar läsarna att skicka mail med förslag. Jag skrev ett mail med värsta GI-förslaget, med rågrovt hamburgerbröd, som den finska burgaren McRuis som fanns i Finland för flera år sen. Nu hade jag fått ett personligt svar. Hahahhaa.