Men hurärärmärä? (hälsingemål)

Experimenterar lite, har dragit ner tangentbordet i knät för att se om det känns bättre för fingrarna. Det börjar bli som en väldigt tråkig och tröttsam följetong, det här.
Igår skrev jag en hurtig jobbansökan till ett jobb på tidningen i stan. Med mina värkande händer kanske inte det är en lysande idé men det är kul att prova. Jag har nog tappat förmågan att skriva ansökningar, den här blev babblig, ostrukturerad och måhända lite för personlig.
I morgon ska jag för tredje gången träffa en läkare om mina händer, jag hoppas på sjukskrivning, eftersom jag har märkt att jag blir bättre om jag får hundraprocentig vila. Ibland tror jag att jag har den där Quervain-skiten och blir ångestriden som fan. Inte vill jag operera händerna. Men inte heller vill jag gå runt med ständig fjollig värk i händerna av alla ställen. Vi får se vad läkaren säger. Jag äter i alla fall mina tabletter, smörjer in med Zon-salva, och har mina handledsstöd på mig. Känner mig äkta pensionärig.
I natt fick jag en sån där magkatarrsattack. Inte vet jag om det egentligen är magkatarr, den är ju extremt kraftig i så fall. Eller så är jag hyperkänslig i magen. Igår var vi i staden norröver (Hej Morris) och Flake fick en semla fast jag gillar inte semlor så jag tog en biskvi, i kön bakom mig stod två herrar i sextioårsåldern och sa att min son är söt "ja han brås nog på sin mamma! Hon är ju så söt!" och jag rodnade lätt för jag är inte van vid sånt där. Bekräftelse är skönt... ibland. Även om jag kanske inte vill bli granskad av gubbar varje dag så var det trevligt, lite.
Sen åt vi mackor och kladdkaka och fiskgratäng och så fler mackor. Och vid tvåtiden vaknade jag av att magen gjorde ajajajajont och jag fick rusa på toa och satt där--- ganska länge. Blodtrycksfall och sånt också, men nu visste jag ju vad det handlade om så jag lyckades hålla mig ganska lugn. Jag inbillar mig att jag är känslig för bröd, om jag vråläter mackor en dag (det spelar inte någon roll om det är grovt eller ljust) så får jag lätt ont i magen. Och ja... ränndreta.
Jag har äntligen fått sjukpenningen så nu är jag inte lika pank längre. Tur, för igår köpte vi tio vhs-filmer för 250 kronor. VHS är ISKALLT, det här var begagnade hyrfilmer som såldes ut. Och ändå var det ganska nya filmer. The Mother. Kill Bill vol 1 & 2, Fahrenheit 9/11, Korkade vita män, Om jag vänder mig om, The Station Agent, Casa de los babies (eller nåt sånt, spanska/portugisiska/whatever är inte min starkaste sida, så jag minns inte exakt), American Splendor. Och 50 first dates. Och när vi kom hem låg det två dvd-boxar och väntade på oss i postlådan, Six Feet Under år 2, och Seinfeld säsong 1&2. Yihaa.