I do not interfear

Jag måste MÅSTE skriva fast armarna gör ont. Jag har fått en rejäl förkylning också och min stora skräck har varit att tappa rösten också. Tänk varken armar/händer eller röst. Alla ord som jag måste få ur mig... De gräver sig inåt istället ifall de inte får komma ut.
Svårt att sova på nätterna. Spruckna läppar.
Igår drack jag kaffe som hade kallnat helt, inte ens en viskning varmt. Rester av mjölkskummet hade klistrat fast sig på insidan av glaset. Och mycket råsocker var det på botten.
Imorgon ska jag till läkare igen. Jag hoppas på starkare medicin. Fast, vila hjälper faktiskt lite. Min man gör allt, tvätt disk städ och slottstek included. Vår hobby är att få barnen att somna i hyfsad tid varje kväll och sen hyr vi film. Två om dagen, nästan.
Idag har vi sett Pianisten.
Jag läser "Vit oleander" av Janet Fitch.

Igår var en skitjobbig dag.
Nu gör min arm ont och jag måste sluta. Undrar om det någonsin går över. ibland tänker jag att jag inte orkar med mer nu, men det gör jag ju. Varje dag orkar jag lite till.