Jag är nog lite farlig ändå

Min nya granne går inte att anklagas för att vara översocial. Enda sättet att ens få en glimt av henne är att ha dörren till rummet öppet. Då kan det faktiskt hända att hon säger hej innan hon snabbt pilar in på sitt rum. Idag sa hon t.o.m "Vi ses" alldeles oprovocerat när hon gick igen, medan jag satt och sydde.
Annars märks hon inte alls. Hon har ingenting i köksskåpen (så vad fan skulle jag tränga ihop mina saker för att ge henne utrymme, för??) eller i badrummet. Inte ens en handduk - däremot har hon använt min. Det gjorde mig lite grinig när jag upptäckte det mitt i natten så jag tog helt enkelt med mig den. Känns skitlarvigt men det är lite svårt att ta upp såna saker med nån som bara glider omkring som en skugga liksom... antingen kliver hon inte upp förrens jag gått på morgonen eller så, som igår, går hon innan jag klivit upp.
Hej & hå.
Nåja. Det är väl för att jag är så farligt eller nåt.

Och på tal om det - nä, inte fan har Ulrika skickat mina grejer än, som hon sa att hon skulle. Jag är såååå jävla förvånad. Eller kanske inte.
*morr & mutter*

Nånstans i huset lyssnar nån på NiN. Det är ju bra att det finns grannar med bra musiksmak, om de ändå måste spela så högt att alla hör liksom.

Konstaterade igår att det nog är slut med slappande i skolan på ett tag nu. Dels har vi betydligt fler schemalagda föreläsningar än vi haft på ett bra tag, dels en jäkla massa mer grupparbeten och sånt. Synd att man vant sig vid det slappa tempot bara... =/
Halva betyget i marknadsföringskursen baseras på en muntlig+skriftlig uppgift i grupp. Jag var nervös som fan för att hamna i en grupp tillsammans med nån av de som inte ALLS kan framföra saker muntligt och som knappt går att prata med, men föreläsaren var lat och grupperade oss som vi satt och turligt nog satt ingen av dem vid samma bord som mig den dan. *pust* Så det ska nog bli bra.