Egentligen är det kanske inte så illa ändå.
Mannen jag älskar mer än någon jag älskat tidigare älskar mig tillbaka.
Förrutom knölen på knät (fan, måste ringa ortopeden och höra hur det blev med den där operationen!) är jag rätt frisk.
Jag har löjligt mycket känslor för tre små svansfröknar och Skruttis äter sin medicin. Vet inte än om den funkar men hon har inte blivit sjukare än i alla fall.
Även om inkomster och utgifter inte går ihop är det bara pengar och det ordnar sig alltid på ett eller annat vis.
Det är Tinitus nästa helg! Bra musik OCH hångel med Erik. Tjohooo!
... resten ordnar sig. Jag ska bara komma mig för att tvätta, städa, skriva rent anteckningarna från veckans juridikföresläsningar, diska, duscha... gaaaah! Alla små vardagliga saker som känns så overkomliga ibland.
Jag vill ha nån att leka med. Nån i närheten att fly verkligheten ihop med några timmar. Nån att vara mig själv med.
Jonas bor ju visserligen runt hörnet och säger att jag är välkommen förbi men jag kan inte lägga av mig min mask tillsammans med honom, och då kan det lika gärna vara liksom.
Men men. Jag överlever nog. Även om jag ska vara kvar här i 1½år till ligger mitt fokus mer än nånsin på mina vänner i Sthlm. Fan vad jag saknar dem.