Hudnödig

Egentligen är jag nog så äckeltrött att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen (sängen, pucko!) men jag känner mig mest hudlös. Skinnflådd. Både på utsidan och insidan på nåt vis. Mina ögon svider, mina lungor känns ut&in när jag andas och det känns som om jag antingen går ett par cm över marken eller en bit ner i den. Helt galet. Så sova vore nog alls ingen dum idé egentligen.

Jag märkte idag hur totalt väck jag är, hur kasst min hjärna funkar just nu. Läskigt som fan, men det får väl funka. Får åberopa Maslow eller nåt och försöka låta bli att nå upp till trappsteg jag inte når just nu...
Jag är hud- och kramnödig som fan men har ingen att kramas med. Fast Erik påminde mig om att det faktiskt inte funkar att kramas med vem som helst - det är HONOM jag behöver ju.
Så då gjorde det kanske inte så mkt att Benny inte har tid att komma och leverera en kram eller tio eftersom han jobbar 24h under helgen... jag hade glömt att det ändå inte kändes rätt. Men ändå. LITE bättre vore det väl ändå - jag vill så gärna ha en famn att krypa in i just nu! =( Nåt som jordar mig lite, så jag inte svävar iväg helt, tappar formen, vrängs ut&in och blir helt vilse.
I brist på mänsklig hudkontakt kelar jag halvt ihjäl råttorna. =)

Skruttis är åtminstone pigg och har god aptit - fortfarande först vid matskålen på mornarna. =) Hon gillar hör&häpna sin nya medicin och slickar snällt i sig de fyra dropparna hon ordinerats. Men jag klämde lite på henne idag och tvättade bort rejäla mängder var. *ick* Stackars gumman, jag kan bara föreställa mig hur det skulle kännas liksom...
Hon är för gammal för att riskera en operation känns det som, så jag hoppas antibiotikan hjälper. Älskade lilla tjockrumpan.