- Sambandscentralen, Corn?

Om någon påstår att det är hjärndött och lugnt att vara hemma med barn, tro dem inte!
För det första fungerar jag som värsta koordinatören, ALLTID REDO. I morse packade vi in oss själva och barn i bilen och så skjutsade jag Flake till ett ställe ute i skogen, två mil bort, där traktorn och plogen står.
Sen åkte jag och barnen vidare via nån richig genväg över skogen, jag såg lite redneckbilar stå tomma på flera ställen. Det var nog älgjägare som var i farten men det kändes lite psycho.
Det var dock dagens bästa stund för det var så vackert ute, gräset var alldeles frostigt och snyggt och morgonsolen började titta fram på låg höjd. Jag lyssnade på morgonpasset där de spelade Strip Music så jag blev glad.
Jag tänkte att det skulle vara käckt och glatt att gå på Kondis, först ville lillRogga inte gå in men till slut följde han med uppför trappan. När jag höll upp dörren för honom slank han in och lade sig direkt på mage på golvet. Biträdet tittade lite konstigt på honom men jag sa "han är i lägga-sig-på-golvet-åldern" och gjorde min beställning. Efter ett tag tinade den tjuriga snart-treåringen upp och ville fika han också.
Sen satt vi och fikade, det var mysigt, chokladboll och caffe latte till mig, Festis och chokladboll till lillRogga. "vicken go picknick, mamma!"

Sen åkte vi hem igen och sen har karusellen varit i full gång. Jag och Flake har via telefon kommit fram till att han och lillRogga ska åka och hämta nya bilen i Trollhättan i morgon, sen har jag i flera omgångar surfat efter tåg och flyg och hotell och allt möjligt, lagat korvstroganoff till lunch, ätit en rå champinjon och fått en kli-attack i munnen vilket gjorde att jag nästan trodde att jag höll på att få en allergisk chock men så var icke fallet. Under mina surfningar har min son fått se på video (värsta bästa barnvakten) och det genererar mer ångest hos mig. Mellan varven har han kommit till mig vid datorn och varit arg och slagit mig och velat ha uppmärksamhet. Addera en stycke bebis som har suttit fast vid mitt ena bröst ganska länge. Till slut somnade han dock.

Mitt i alltihop hörde jag glassbilen och varför vet jag inte, men jag tänkte att det vore ju förträffligt att sticka ut och köpa lite glass så medan jag drog på mig dojorna skalade jag en clementin åt gossen och sa "sätt dig vid tv:n, jag ska gå till glassbilen". Kontrollerade att lilla Ru fortfarande sov, sen stolpade jag iväg till granngården där glassbilen stod och väntade. En väldigt käck kille i tjugoårsåldern sålde glass till mig, han är som en käck pratsam sextioåring till sättet, det kanske man måste vara om man är försäljare. Och grannkärringen frågade om jag hade ägg att sälja till henne. Visstja. Det har vanligtvis Flakes mamma hand om men nu är hon bortrest. Javisst kan jag skrapa ihop ett kg, javisst. (anteckning i huvudet: måste komma ihåg äggen, måste komma ihåg äggen)
Jag köpte min glass och ilade snabbt hem igen, pratade ytterligare ett par gånger med Flake i telefon, bokade tåg på internet, betalade resan med mitt eget kontokort, chattade med Pocks, fick ångestattack, blev lugn, åt en halv clementin själv, försonades med lillRogga (eftersom vi bråkade och grät båda två lite tidigare), pussades och kramades och sådär. och nu sitter jag här och försöker andas lugnt. Och nu kom jag ju på igen att jag måste gå ut i hönshuset och hämta ägg. Och så hör jag något konstigt ljud från nedervåningen, måste gå och kolla vad det är.

//Corn, stressad småbarnsmorsa (MEN tro inte att jag hatar mitt liv, jag tycker bara att jag själv faktiskt är jävligt duktig som håller ihop det)