Psykbryt på Indiska

Idag när jag stod och halvlipade och stirrade ut genom fönstret i köket, så kom min man in. "nu drar vi till stan va?" sa han entusiastiskt. Jag torkade mina tårar (som han inte såg) och sa "va, du skulle ju plöja?" varpå han svarade "det är ju omänskligt att lämna dig i det här skicket, så nu gör vi nåt kul istället"
och därmed har vi ännu ett bevis på att min man är bra.
Han lämnade inte sin halvtrasiga fru utan han tog med henne till
stan.
Visserligen hade vi två barn med oss så det blev ju inte en lugn shoppingtur men vi fick i alla fall komma hemifrån och få i oss lite stadsluft.
Men känslig, det är jag trots statsbesök. Jag tror att jag har, vad det nu heter, säsongsrelaterad depression. Jag blir hyper och överkänslig och skitledsen om höstarna. Och, för all del, i januari-februari också. Inte så att jag pjålar för vad som helst men saker som hade känts ok under sommaren känns nu dödsjobbiga.
Jag drogs till Indiskas ljusavdelning som en fluga till socker, och där stod andra ljustörstande flugtanter och surrade också. Alla vill ha ljus och mys under hösten. Fast inte hjälper lite stearinljus, det ska vara lysrör och alla-lampor-i-rummet-tända.
Jag plockade på mig några olika ljuslyktor och ställde mig i kön.
Före mig var det en tant som skulle ha sina grejer inslagna i ett paket och den extra lilla stunden det tog, fick mig att börja tveka. Jag svettades och fick ångest och så började jag samla ihop mina grejer igen (som jag hade ställt ifrån mig på disken) för att gå tillbaks med dem, varpå expediten sa "du behöver inte flytta på dem, de kan stå där" men då sa jag "nä men jag ångrade mig". Expediten hade dock sälj-ångan uppe så hon ropade efter mig "har du väldigt bråttom?" och jag sa "nej, jag ångrade mig" igen, varpå hon började säga "jo men den andra kan hjälpa dig om du har bråttom" och så gastade hon på en annan tjej att hjälpa mig och för tredje gången fick jag säga "NEJ JAG ÅNGRADE MIG" och vid det laget var jag gråtfärdig av ångest. Psykbryt på Indiska.
Gick ganska raskt därifrån till min familj och sen gick vi in på HM och brände pengar istället.
Sen köpte vi Sims 2 till mig och när vi kom hem och jag skulle installera det upptäckte jag att vi inte hade fått med någon manual och därmed inget serienummer så då kunde jag inte spela och då höll jag på att få ett nytt bryt.

Efter stan åt vi middag på McDonalds och jag störde mig på det faktum att slobby guys ofta har snygga tjejer. Jag såg två supersnygga söta tjejer i artonnittonårsåldern med schyssta kläder och frisyrer, ja ni vet, och så var de ihop med två riktigt dräggiga killar med adidaskopior till kläder (urtvättade svartgråa mjukisbrallor) och fula kepsar. och jag vet vem den ena är och det är inte så att det döljer sig ett vackert inre bakom kepsen och hö-höt direkt, så jag undrar bara varför det är så. Det är sällan man ser snygga fina unga killar med dräggiga flickvänner så varför så ofta motsatsen? Eller förresten, säg inte. Jag vet nog.

Kvällen har sen bestått av Legobygge, kaffe latte, i en enda loop sjunga Tula hem & tula vall - Vyssan lull - Sov du lilla vide ung, genomlyssning av Mandio Diaos nya skiva, mörk choklad (ska man inte bli lycklig av den) samt tankar på att frossa. Mat. Jag vill äta hundra mackor och dricka oboy för så störd är jag.
Nu sover ena barnet och jag ska väl duscha och sen är det dags att sova och imorgon börjar alltihop igen.
Flake ska plöja imorgon och på tisdag istället så nu måste jag försöka shape up och skärpa mig så att jag klarar att hålla ställningarna här hemma när han är borta.