Igår satt jag och muttrade på jobbet - imorse hade jag ett fantastiskt möte och blev helinspirerad. Imorse ösregnade det - nu skiner solen. Det är konstigt ändå hur fort det kan växla.
Humöret leker berg-och-dal-bana i takt med att solen kommer och går. Jag börjar undra om jag får höstdepressioner light så fort solen går i moln?
Igår ringde jag min käraste vän och gnällde om hur jag längtar hem till Stockholm. Det blir längre mellan gångerna, men ibland tycker jag fortfarande synd om mej när stormen och ösregnet piskar på rutorna och jag bara är ensammast i hela världen.
Ikväll ska jag ut och partaja med några kollegor. Ska bli kul faktiskt - jag är aldrig ute så det kan vara på tiden. Tänkte hålla mej relativt nykter trots allt - har konsert med kören imorgon och då är det ju bra om jag inte har whiskybas... eller förresten, hmmmm det kanske skulle låta intressant...?