Tuesday

Idag var jag hos tandläkaren. Det är något av det värsta jag vet, att ligga där med käften uppspärrad, det är så utlämnande, och så någon som gräver i munnen och med nasal stämma säger "dental initial, 2-7" och sånt. Och alla gräsliga ljud som blir. Jag kniper ihop ögonen och ryser och spänner mig och andas bara med översta delen av lungorna. Och sen får jag höra "flera små hål, varav ett på en visdomstand så den drar vi nog ut". Eh, jaha, piper jag, sen har jag inte pengar att betala med så jag får en faktura. Fakturaavgift 50 kronor. Jaha? För att skriva ut en faktura med skrivaren som står en meter från kassan, istället för att dra mitt kort? 50 kronor för mycket if you ask me.

Efter tandläkaren åker vi till stan och pratar om att rensa i röran, kommer på att vi behöver en penna att skriva på cd-skivor med, men sen konstaterar vi att vi inte har råd med sådana utsvävningar, vi prioriterar en stillsam fika istället, 28-kronorslatte, eftersom vi bara har lilla Ru med oss är det lugnt och skönt.

När vi kommer hem åker min bondmake iväg med ett vedlass. Igår var vi inne med en traktor till stan på service förresten, och jag hämtade honom med bil och han var så söt när han stod där i sitt blåställ, keps och gummistövlar. Bonden i stan. Sen skalade han av sig blåstället och visade sig ha värsta snygga jeansen under och så åkte vi till McD. Nåväl.
Hemma är det stökigt, och oväntat plingar det på dörren. Jag har gått runt med sonen vid bröstet, i köket, stående alltså, och det lär dörrplingaren ha sett eftersom det är ljust inne och mörkt ute. Det visar sig vara en bondekollega till Flake. Jag har bara sett honom en gång, på håll (och då såg han ut som Steve Buscemi), så jag fattar inte vem det är först - och inte presenterar han sig heller - men när han säger sitt ärende (han ska få våra friplåtar till Elmia) så fattar jag vem det är (och han ser inte ut som Steve Buscemi längre, snarare som en ganska snygg posh bonde, med lite Björn Ranelid-drag). Och jag skäms en smula för att han står här, i min hall, mitt i röran, medan jag vimsar omkring och letar efter biljetterna, rotar i högarna som finns på alla ytor i köket. Jag vet hur den här mannens egen tomt ser ut - pedantskick. Huset har jag inte varit inne i men det ser nog likadant ut där. Till slut hittar jag biljetterna och vi kallpratar lite och jag skäms även när han har gått, jag ser hallen med hans ögon. Men sen rycker jag upp mig och tänker att det faktiskt är ganska trivsamt här, vår stil kan nog beskrivas som shabby chic. Och jag är chubby chic, HAHAHA.

Sen är jag housewifeduktig och gör lingonsylt, bara-så-där, och sen gör jag mat, ugnsbakad blomkål med ruccola och getost. Och snikiga färdiga köpeköttbullar. Musik och stök och varmt i köket och grejer överallt, men det är fint.

Igår hade jag ett uppdrag, om än ideellt. Jag gjorde ett förslag på en affisch/ett utskick om ett evenemang i hålan, och det godkändes av arbetsgruppen och jag fick mersmak. Jag älskar att ha InDesign att leka med, även om jag egentligen föredrar Quark. Jag vill ha mer uppdrag.