dekadans dans dans

Det här är min stund. Varje kväll samma sak, även om jag är rummeltrött och fummelslö så måste jag sätta mig vid datorn en liten stund när alla andra sover. Det är tyst och skönt och nu när det är höst är det kallt också. Vi måste sätta in vinterfönstrena här, för jag fryser om näsan. Och om axlarna. Resten av kroppen är invirad i mitt täcke.
Jag är trött och bokstäverna hoppar men jag vill vara här ändå.
Och när jag är mätt på internet går jag in till sovrummet och kryper ner till min sovande, mycket trötta varma man och lägger mig tätt intill. Där är gudagott att vara. Blablabla

Jag har precis läst Flakes föräldrars "Land" (tidningen that is) och är lite fnisspåverkad efter "veckans vedtrave" på insändarsidan samt annonsen om ljumskbråckband. Och en lockande rubrik på tidningens omslag: "LÖKEXTRA"
hahahahaha

Idag hade jag en snyggdag. Det är inte ofta så jag njöt ordentligt. Jag hade foundation och det är fan inte ofta, men det gör underverk / tycker jag i alla fall / och jag hade en ny tröja som inte var helsvart på mig. Åh snyggo var jag. Och rouge fast jag är rädd för att se ut som en cirkustant men jag lyckades att få det bra, tror jag.

Igår kom Flake och knackade på fönsterrutan och han hade en sjuk kalv i skottkärran och behövde få vätskeersättning. Vi vet inte alls varför den var sjuk men han hade hittat den nersjunken på marken alldeles trött och kall. Jag satte igång att blanda socker, salt och vatten och så hämtade jag en yllefilt som jag värmde i torkskåpet. Sen lade vi kalven på en rejäl hög med halm, gnuggade och torkade honom, fick upp värmen, fick i honom ganska mycket vätska. Sen lade vi på honom filten och klappade och donade. Men inte hjälpte det; medan vi satt där så jag hur blicken i hans ögon liksom slocknade. Det kändes outsägligt sorgligt att sitta där och se honom dö. Men så var det.