Inte lika mkt misär idag. Tack & lov. Även om det på ett plan känns som om det är lika illa som igår, bara det att jag inte har mer ork att gråta. Skit samma, inte läge att fundera över sånt just nu.
Packar, dricker varm choklad och lyssnar på
Hellbetty (klicka!) och finner idag en viss förtröstan i att jag har vänner som älskar och bryr sig om mig. Och att jag är kär känns oxå lite mer verkligt och betydelsefullt idag än igår.
Det är så satans ostrategiskt av mig att inte hinna ur en relation förrens jag är på väg in i nästa - men det är svårt att bestämma över sina känslor. Jag stannade upp och lyssnade på dem och det var det här de sa, liksom.
Helt otroligt på ett vis - det känns som om mina känslor äntligen hittat hem. Jag har hittat den där kicki-formade gropen jag sökt sen jag lämnade Västerås. Problemet är bara att den inte alls finns i Skåne, utan i Sthlm. =/
Äckelkär (klicka igen) var ordet.
(bilden kan verka stötande för känsliga läsare, då den illustrerar kärlek, lycka och åtrå)
-----------------------------------
Jag packar och packar men det ger inget synbart resultat. Håller på att bli galen.
Fan vad jag avskyr att flytta - även under trevligare omständigheter än såhär. =/