Varför jag?

Jag har turen att vara begåvad med flera vänner som älskar mig mer än vad jag förstår.
Eller rättare sagt har jag lite svårt att förstå varför de älskar just mig. När det finns så många andra långt trevligare, snyggare, gladare och bättre människor i världen liksom. Och ändå finns det de som tycker att jag är bäst.Jag tycker det är lite knasigt, men jag har definitivt inget emot att de tycker så.

Men ändå - varför jag? Det mest positiva jag kan komma på om mig själv just nu är att jag alltid försöker vara öppen för andra tolkningar av verkligheten än min egen, och att jag tar saker och folk som de är, stund för stund. Det är en sån sak jag uppskattar hos andra. Jag är kvicktänkt och har oftast svar på tal, har inga höga aktivitetskrav på umgänge - att bara vara räcker gott om sällskapet är det rätta - och är oftast ganska snäll. Men ändå? Är det tillräckligt för att förklara den lilla svans av beundrare jag har efter mig för tillfället? (Men som sagt, tro inte att jag klagar!)

Å andra sidan är jag väldigt dålig på att sätta fingret exakt på vad det är som gör att jag gillar mina vänner oxå.
De kompletterar mig, ger mig nåt jag behöver, speglar mina bra sidor och förlåter mina dåliga.

Kanske behöver det inte vara svårare än så?