trasselsudd i huvudet

Jag sover mycket och är nästan alltid trött och småfebrig. Det är min kropps metod att hantera trasslet i huvudet, det vet jag ju sedan tidigare. På ett sätt är det ändå bätte än att drabbas av sömnbrist, för det är ganska skönt att kunna sova bort stora delar av en jobbig dag. Skönare vore förstås att låta bli att oroa mig så mycket och istället använda energin till att lösa problemen...

De senaste insiktsfulla och träffsäkra orden från min lilla stödgrupp för befrämjandet av ett mer harmoniskt, Ulrikafritt liv:
U har en så skev världsbild att hon tror att alla människor ser henne eller tycker ngt om henne. Hon tror att världen kretsar kring henne som person...eller i.a.f. vill hon att det ska vara så.
Är man beredd att göra den uppoffringen...varsågod...umgås med henne!
Det slår mig att jag varit mer beredd att såra mig själv än henne genom att hålla inne med såna sanningar, vilket är en lite jobbig insikt. ÄR jag verkligen så dum? (samtidigt är en del av mig inte alls redo för att bryta det mönstret och är livrädd för att hon ska hitta hit - som om jag inte har rätt att dela med mig av mina egna tankar till vem jag vill?)

Visserligen är det ett sedan länge känt problem för mig, att jag tar ansvar för andras känslor. Jag försöker låta bli det men det är lätt att halka in i gamla hjulspår. Där det mest känns dumt att dela med mig till älsklingen om vad som oroar mig eftersom det ofelbart kommer oroa honom med. Men att skada mig själv för att skydda honom är inte rättvist mot någon av oss och inte den sortens förhållande jag vill ha.
Igen.