Jag hade glömt

kicko 2004-04-13 10:34 (2 kommentarer)
Eller nästan... jag hade nästan glömt att det finns människor med ett sånt överväldigande lugn att det smittar av sig t.o.m på mig.
De flesta jag umgås med är mer eller mindre som jag. Intensiva, mer eller mindre ettriga. De går i samma takt som jag, jag märker liksom ingen skillnad när jag är med dem och inte. Och jag tycker om att ha det så, skulle alla jag umgicks med vara hellugna skulle jag känna mig obehagligt speedad liksom.
Men det är en så behaglig omväxling att plötsligt finna sig själv indragen i någon annans lugn, bara för en liten stund - även om lugnet stannar kvar inom mig i flera timmar efteråt. För några år sen hade jag blivit livrädd för det, för en person som alltid gör sånt intryck på mig. Små bitar av det finns kvar och jag försöker komma på vad det egentligen handlar om. Varför skulle en liten kvarglömd del av mig - av den kicki jag försöker städa bort, och polera upp de bitar som inte går bort - känna att jag inte tillåts känna så?
Varför skulle det vara farligt?

Dex

Hm, känner igen tror jag. För egen del handlar det nog om att jag känner mig just ettrig och babblig. Blir liksom förnärmad av andras lugn; deras lugn blir på något vis fördömande mot mitt eget (osäkra) sätt.

2004-04-13 11:47:10

kicko

Nä, inte så. Jag är inte ettrig av osäkerhet, det är bara sån jag är. Men nånting i mig längtar efter det där lugnet - och det är ytterst få av de där lugna som kan "smitta av sig" på mig.
Och nånting annat i mig mumlar nåt om att jag inte borde längta efter den känslan, att jag inte borde ha den, och definitivt inte söka upp den. Och jag förstår det bara inte...

2004-04-13 15:44:46


Info
Namn
Kicki
Född
-
Hemstad
Nkp
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2003-02-13
Antal texter
803
Övrigt
Valspråk

Never underestimate the power of human stupidity

Utmärkelser
  • Hypodeas jultävling 2005
  • Lövtävlingen 2006
  • Lövtävlingen 2007