Enkla nöjen är ofta de bästa

Jag är ingen stor anhängare av konceptet gatufest. Att trängas med en massa berusade människor bland stånd som säljer allsköns krafs och mat från alla jordens hörn är liksom inte min grej. Efter fem minuter i vimlet brukar jag önska mig en motorsåg eller ett annat sätt att göra illa och flytta på alla som är ivägen (nej då, jag är inte det minsta våldssam och labil. Egentligen). Men eftersom det var synthkväll fanns det ändå en god anledning att stå ut med lite vimmel och nyss hemkommen måste jag tillstå att jag dessutom hade en trevlig och rolig kväll.

Till stor del beror det förvisso på att Ulrika och jag gick omkring i matchande poliströjor, hon med skinnbrallor och jag i kort kjol, bägge med kängor. En och annan sån poliströja såg jag i vimlet men det är få som fattat tricket - poliser går alltid i par. Pojkarna vi hade med oss gick några steg bakom oss och hade troligen roligare än vi eftersom de såg reaktionerna hos alla vi mötte.

Dessutom var Statemachine riktigt bra - vilket jag inte riktigt kan säga om banden som spelade innan men de var lite småtrevliga de med.