har sovit dåligt och är jag då inte på topp, vilket jag verkligen inte är nu, så ligger nerverna lite utanpå. jag är less på folk i allmänhet och på somliga kollegor i synnerhet. en ska sluta, det tycker jag nästan bara är skönt eftersom hen knappt ändå aldrig jobbar hela veckor eftersom hen hela tiden måste komma senare för att barn ska lämnas, gå tidigare för att barn ska hämtas, ta all vab, alla utvecklingssamtal, alla besök på bvc och tandläkare, lämna bilen på verkstad, vara hemma när sotaren kommer osv osv TROTS att hen har en partner och att hen tycker att de är jämställda. det tycker inte jag, och det ställer till det i planeringen när förutsättningarna hela tiden ändras för att hen måste stanna hemma, komma senare, gå tidigare, vara ledig och ofta med extremt kort varsel. nu blir det någon annans problem, MEN jag har kvar problemet med jättebebisen (JB) som någon gång i framtiden, oklart när, ska ta över en del av mina arbetsuppgifter. på senare tid har jag börjat tvivla på att det någonsin kommer att ske. är så sjukt less på att vi alltid verkar dra nitlotter i anställningslotteriet i allmänhet och i synnerhet på folk som säger sig vara något och så visar det sig att de är precis tvärtom. som J som sålde in sig som prestigelös och lätt att ha att göra med och som sedan visade sig vara fullblodsnarcissist. JB har förvisso visat sig vara prestigelös, så det är inte det som är problemet. men hen beskrev sig själv som en "doer" och NÅGON SOM VERKLIGEN TAR TAG I SAKER OCH FÅR DOM ATT HÄNDA. och vi tyckte det var positivt och eftersom vi ville ta lite höjd för vad vi förväntade oss av den här tjänsten så tyckte vi också det var bra att hen var "lite äldre" (40-ish) och med arbetslivserfarenhet. kanske lite väl många anställningar här och där, men det fanns liksom täckning på kontot för det, det var företag som köpts upp och avdelningar som lagts ner och omorganisationer och grejer. och referenserna som hen lämnade hade bara gott att säga, i alla fall enligt det bemanningsföretag som vi anlitade för rekryteringen. men fan vet alltså? för allt det där som vi efterfrågade och som hen sade sig vara - en doer, initiativrik, strukturerad, snabblärd, inte rädd för att ta plats - har ju visat sig vara precis tvärtom. ser bara problem, inga möjligheter och har aldrig varit med om någon som snackat så mycket och fått så lite gjort. och strukturerad - ja, om man med det menar att lägga oceaner av tid på att tycka att saker och ting borde vara på ett annat sätt än att faktiskt sätta sig in i redan etablerade system. och vad ännu värre är - har aldrig varit med om någon som lärt sig så lite på så lång tid. har haft 19-åringar som kommit direkt från gymnasiet som lärt sig mer på kortare tid. tanken var att JB skulle arbeta med kvalitetskontroll tillsammans med laboratorieassistenterna under en säsong för att lära sig produkter, processer, metoder och sånt där som kan vara bra att kunna när man ska jobba med produktutveckling och R&D. och efter en säsong så kan JB - ingenting. kan inte namnge några produkter, vet inte vad de innehåller, står som en fågelholk när man pratar om helt basic produktionsgrejer, tar liksom inte åt sig information och omvandlar det till kunskap. vet för fan inte ens vad folk heter i efternamn och då är vi ändå kanske bara 10 personer att hålla ordning på. om jag hade fått en krona för varje gång hen står och knackar i dörrposten och undrar om jag "har en minut" så hade jag inte behövt jobba alls. och frågorna som ställs är så korkade att man börjar undra om JB fått sin ingenjörsexamen i cornflakespaketet? hen är också expert på att inte adressera frågorna till den det berör utan istället gå runt och fråga alla andra. till exempel kan hen fråga mig om jag tror att vår inköpschef vill ha mail eller om hen ska boka ett möte eller om man kan fråga i korridoren avseende en specifik fråga. den här typen av frågor får jag snudd på DAGLIGEN och trots att jag alltid svarar att jag helt omöjligt kan svara på det och hänvisar till den det berör så verkar det liksom inte gå in. det är någonting som inte stämmer där, känns det som. igår frågade hen mig på riktigt hur länge ett batteri i en laptop varar, som om det fanns en allmängiltig standard för det. och är det inte det så är det något annat som vem som helst hade insett är helt orimligt att ge ett entydigt svar på, och för varje gång kommer det sedan "nä, det var bara jag som tänkte att..." och så en lång harang om det som inte intresserar någon. och allting går ut på att hitta genvägar, istället för att faktiskt försöka lära sig saker.
under året skulle JB också ansvara för ett projekt, dels för att min chef tyckte att jag skulle jobba med andra saker och dels för att vi ville se lite vad hen gick för som projektledare. kan ju säga - det föll inte väl ut. först fick jag tjata och påminna jättemånga gånger för att någonting skulle hända, sedan fick jag komma med förslag på upplägg, tester som skulle göras, osv. och igår skulle hen göra en presentation av resultatet för vissa utvalda, och det var väl mest en massa svammel om vad som hade gjorts, och på frågan hur mycket vi hade sparat på detta (vilket var syftet med projektet) kunde JB inte svara utan pekade bara lite hjälplöst mot mig och sa att det hade nog jag koll på.
saker som stör mig utöver ovanstående och tiotusen liknande incidenter: att JB hela tiden spelar på jag-är-ny-så-jag-vet-ingenting-om-någonting, pratar med bebisröst, generellt gör sig löjlig. sånt kan väl vara kul IBLAND, men inte 40 timmar i veckan. plus att vi verkligen har NOLL kemi, plus att hen är helt oförmögen att känna av att man inte VILL umgås, prata, socialisera. klarar knappt av att titta åt hens håll för vips så har hen tolkat det som att man är intresserad av att snicksnacka.
ja, men det löser ju ingenting att skriva här, men hur tar man upp att folk är inkompetenta och man har en känsla av att det är något som inte stämmer med dom? ja, jag har såklart tagit upp det med min chef men jag kan ju liksom inte säga att det kryper i kroppen på mig varje gång jag och JB är i samma rum. fick ta delen med den bristande kompetensen istället och nu är hen bortplockad från nästan allt som har med R&D att göra men det var inte för att jag sa det utan för att R&D-chefen inte (heller) var imponerad av hens prestationer. så JB ska fortsätta jobba med assistenterna ytterligare en säsong, preliminärt tills M kommer tillbaks från föräldraledighet i höst. sen får vi se vad som händer.
suck. det var ju inte så här det var tänkt. tanken var att JB skulle bli labbchef och ha hand om labbassistenterna och att jag skulle få jobba med andra saker. men nu verkar det mer som att jag jobbar på dagis eller inom omsorgen. och det är ju inte riktigt vad man tänker sig när man bestämmer sig för att anställa någon med universitetsexamen.