Om jag mot förmodan blir kvar i Sverige är den vackra himlen anledning nog att flytta till Östergötland.
Paniken över att förlora honom.
Sorgen över att inte vara anledning nog att stanna.
Bilden av hur han sitter i soffan i entrén på jobbet och väntar på mig med en jävla my little pony-ballong och ändå lyckas se cool och oberörd ut. Hur kan det inte vara nog?
Stunder av ren lycka i små saker. Glass på balkongen, sova mellan honom och mitt barn, värmen i hans blick.