Uppdatering

Vid läkarbesöket efter tredje cellgiftsbehandlingen tog läkaren upp att nästa sorts cellgifter kan ge nervskador. Jag frågade, återigen, om mina redan svåra nervskador i ena benet, och läkaren såg väldigt fundersam ut. Tydligen har de lyckats missa det faktum på Sahlgrenska att jag har en svår nervskada i benet som jag medicinerar mot sedan många år. Detta innebär att det är direkt olämpligt att jag får den tänkta sortens cellgift. Läkaren bad att få konsultera sitt team, och hon återkom senare med en ny behandlingsregim.

I stället för den tilltänkta Paklitaxel-behandlingen bestämde de sig för en sort som kallas CMF. Den ger inte nervskador som Paklitaxel, men man får andra spännande biverkningar. Det är ungefär samma som vid behandlingen med EC. Trötthet, fatigue, slemhinnepåverkan, illamående är sånt som hänger med i CMF-behandlingen. Det svåraste just nu, fem dagar efter första CMF, är blåsorna i munnen. Jag har något så fruktansvärt ont. De har gett mig Oxycontin och Oxynorm, så jag klarar mig genom dagarna någorlunda och jag får i mig mat vilket förstås är viktigt. Men det är tuffa tider. Det är fruktansvärt jobbigt på nätterna. Två Oxycontin är en saftig dos men ändå har jag ont.

Jag har nu för tredje (eller fler?) gången bett om skelettröntgen då jag uppever en dov smärta i skelettet ibland. Hittills har svaret blivit att vi tar upp det till diskussion vid nästa läkarbesök. Men det har aldrig blivit av, och jag har glömt det. Hjärnan är inte riktigt med just nu. Jag kommer nog klara mig igenom detta, två behandlingar med cellgifter till och sedan strålning, men det kommer bli tufft. Det som oroar mig är risken för spridd cancer. Har det gått vidare från portvaktskörteln finns risken att det är spritt med metastaser, och i det läget är man mer eller mindre kroniker.

Barnen har den tråkigaste sommaren någonsin. Men det måste få vara så just nu. Jag orkar ju bara inte. Sambon gör vad han kan men det är ändå ett hopplöst läge. Nu väntar jag bara på att skolan ska börja. Lilla M börjar förskoleklass och V börjar i femman. Det är sanslöst vad tiden går.