Läkarbedömning igen

Idag var det dags för ny läkarbedömning på Onkologen. Jag tog prover igår och de visade tyvärr att jag har alldeles för lågt järnvärde. Dessutom låg sänkan på 43 vilket är på tok för högt. Planen var nya cellgifter på fredag, men det blir kanske inte så. Läkaren beslutade följande: Jag får påbörja en ny antibiotikakur idag och fortsätta tio dagar, minst. Jag får komma för provtagning fredag morgon, då får de en snabbsänka direkt och ser hur läget är. Om jag fortfarande har för hög sänka får jag inte cellgifter då. Om sänkan är under 10 är det ok, men troligen hinner den inte gå ner så snabbt. Det dåliga järnvärdet ska hanteras med hjälp av blodtransfusion, så det ska också ske på fredag. Hon lovade också att ordna med intyg för sjukresor, så nu kan jag ta mig till och från sjukvården för 125:- enkel väg i stället för att hela tiden be om skjuts. Vanligen hade jag kunnat köra själv, men cellgifterna har påverkat synen så pass negativt att jag inte riktigt vill köra just nu. Jag är så pass infektionskänslig att jag inte ska åka kollektivt, bil är enda möjligheten.

Läkaren kommenterade inte det som hänt när Onkologen vägrade ta emot mig, annat än att hon konstaterade att det var en oerhört allvarlig infektion jag drabbades av, och jag kunde ha dött. Jag såg att de nu, äntligen efter alla år, lagt in en så kallad "uppmärksamhetssignal" i journalsystemet. Där står det något i stil med att jag inte alltid får feber vid svåra infektioner, och det är väl åtminstone lite rätt. Jag får ju aldrig feber, ens vid svåra infektioner. Men en "uppmärksamhetssignal" syns så fort någon går in i min journal, så nu blir det svårt att missa informationen.

Igår fick jag dos 2 av covid-vaccinet. Det var tveksamt länge, läkaren på vaccinationsenheten dividerade länge och väl och ringde onkologspecialist för att diskutera saken, men efter en halvtimme kom de fram till att jag trots allt borde få vaccinet eftersom risken är större utan. Så så fick det bli. Idag har jag märkligt nog mått bättre än på flera veckor, men nu ikväll har jag börjat få feberkänningar och ont i hela kroppen (men som sagt ingen feber, det får jag ju aldrig).

Det blir inte mycket gjort hemma denna sommar, och som läget är så är jag nöjd när jag orkat ta hand om en tvätt eller disk. Men jag hoppas det är övergående och jag hoppas jag mår bättre om ett halvår.