Veckan som kommer

Tiden går och det har nu gått fem dagar sedan operationen. Det gjordes en så kallad axillutrymning, man går in i armhålan och plockar ut en klump med vävnad som innehåller en hel hög med lymfkörtlar. Hela lymfsystemet blir knas, så ett par dagar efter operationen gick jag runt och hade väldigt ont runt lymfkörtlarna på halsen. Väldigt märkligt. Hittills, förutom vid ett tillfälle, har jag klarat mig på de mindre starka tabletterna, men idag fick jag ta en Oxynorm igen. Det är nu väldigt väldigt svullet och sprängfyllt av vätska, så inte så konstigt om det blir sprängvärk av det.

Nästa vecka är det fullt ös. I morgon har jag fått inbokat vaccination mot covid-19, och jag hoppas innerligt att det går bra och blir av. På tisdag ska jag röntga bål, lungor och buk. På torsdag insättning av PICC-line, en slang som går från armen och ner mot hjärtat. Det är i den jag kommer få cellgifterna. Man kan inte ge cellgifterna direkt i armen, de är kärlretande, så de behöver komma längre in i kroppen. Därför lägger man in denna slang som kallas PICC-line. På fredag är det start av cellgifter, och jag ska då få Epirubicin och Cyklofosfamid. Härlig vecka!

Jag vet inte alls hur jag kommer må under veckan, så vi får se vad som händer. Jag väntar också på att få komma och prova en peruk som är beställd i en mörkare färg än vad som fanns inne. Förhoppningsvis är det en färg jag kan leva med. Egentligen trivs jag bäst i svart, helsvart, kolsvart, svartare än svartast. Men svart är ju ingen naturlig färg sägs det, och därför är det inte alldeles lätt att hitta en peruk i svart färg. Fnys säger jag, min inre goth kreverar och vill ha svart-svart. Men vi får se, jag kanske kan leva med den naturliga mörkbruna färgen också. Det är ju bara en begränsad tid.