6 arbetsdagar kvar.
Det skulle egentligen bara ha varit 5. Men för någon vecka sen insåg jag att Juni mål hade gått om intet och Juli-målen som vi hade tänkt att pausa för att ta upp igen i Augusti hade dubblerats.
Det blir ju lätt så när man skjuter saker framför sig. Då ett av projekten som skulle ha varit klart i Juni, nu skjöts till Juli så känner jag mig delaktig i situationen.
Därför bestämde jag mig att vi behövde ta bort paus-stämpeln och ha mål och aktiviteter inplanerade i Juli.
För att jag skulle hinna sätta planen och få den väl förankrad bland människorna som ska jobba, behövde jag skjuta på semestern en dag.
Det är ju ingen big deal direkt. Vi ska ju ingenstans.
Dessutom hade jag själv ytterligare ett projekt som låg och tippade precis på kanten Juni/Juli. Så jag beslöt mig i förra veckan att jag skulle gå in och jobba de timmar i Juli som behövdes för att ro det i land. Jag såg framför mig 3-6 timmars jobb fördelat på 3 dagar... ah, det borde gå bra.
Men se... sakar och ting händer ibland.
Projektet har gått BÄTTRE än väntat. Och nu ser det ut som om jag kommer vara klar med det senast onsdag nästa vecka = min sista arbetsdag.
Jobbet att sätta sommarplanen är i princip klar och nu har jag 2 onsdagar att få dem väl förankrade. Det borde räcka gott.
Dessutom bokade jag in ett möte kring ett problem vi bråkat och brottats kring sen februari. Nu var jag så jävla less att jag bokade in det sent, utanför vår generella mötestider. Hotade folk att om de inte kom skulle vi släppa detta helt och de själva fick ta hand om konskevenserna.
Personer kom. Diskusionen gick igång. Jag höll stenhårt fokus på vad jag ville skulle komma ut från mötet och när folk svävade iväg, halade jag tillbaka dem och rättade näsan i rätt riktning.
Och dra på trissor, vi kom ut i från mötet med tydliga actions och vem som skulle göra dem. Samt en plan vad nästa steg skulle vara. Och till om med NÄR detta steg skulle ske. Hahahahahaha!!! Ja jävlars.
Som grädde på moset hamnade inte en enda jävla uppgift på mig. Vilket är bra, för jag tänker gå på semester någon gång efter lunch nästa onsdag.
Så. 6 arbetsdagar kvar. Och sen ser det faktiskt ut som om jag är klar med det som måste vara gjort innan Juli sparkar igång på riktigt. Hahahahhahaha!!
Så nice!!
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte