När jag står bredvid vågen

Det går lite av en skilsmässovåg i bekantskapskretsen. Jag blir alltid så sorgsen och beklämd när vänner eller bekanta kommer fram till skilsmässobeslut.
Inte för att jag är emot skilsmässor. Eller för att jag tycker att man ska hålla ihop för barnens skull. Nej, nej. Fy så hemskt.
Nej, för de allra flesta är nog skilsmässa det rätta valet. Men det är ändå sorgset.

Dels för att de flesta av mina vänner som skilt sig har inte lyckats skilja sig med barnen i fokus.
Jag tror inte det beror på mina vänner är av en särskild sort, utan helt enkelt att det är svårt att skilja sig och göra det snyggt och göra de val som är bäst för barnen.
Skilsmässor verkar också verkligen ta fram det sämsta i människor. Vilka jävla svin de kan bli.

Förut tyckte jag också det var konstigt att skilsmässor verkade gå i cykler. Att det kom som i vågor då folk skilde sig nästan gruppvis.
Jag tycker det inte är så konstigt längre. När någon i min bekantskapskrets går ut med att de ska skiljas, eller faktiskt redan när någon outar att de börjar lessna och vill ut, så sätts en massa processer igång i mitt eget huvud.
Inte kring min väns relation och äktenskap, utan kring mitt eget.
Jag har svårt att tänka att jag skulle vara väldigt ensam om att reagera så. Och om man börjar tänka över sin egen sitution är det ju inte väldigt långt steg att det finns de som kommer fram till att situationen inte är bra.
Därför tror jag skilsmässor "smittar".

Just nu skiljer sig nära vänner till oss. De är ett par i "vågen". TIll min glädje upptäcker jag när jag börjar känna efter och granska mitt eget äktenskap att jag känner mig långt ifrån färdig.
Jag och min man är långt ifrån vårt lyckligaste. Och det är längesen vi var i något lyckoland. Hans sjukdom genomsyrar vårt liv så totalt och skänker oss på varsitt sätt en sån sorg att det är svårt att riktigt mötas. Och när man går mycket av sin tid som två paraleller är det ibland svårt att känna kärleken. Man ser allt som saknas men har svårt att uppfatta vad som faktiskt finns.

Men när jag fick vetskapen om våra vänners pågående skilsmässa, och alla processerna gick igång i mitt huvud. Då deras situation hamnade bredvid min egen... då blev så mycket i min egen synlig. Bra saker. Mjuka saker. Varma saker. Känslor som finns där, jag har bara inte känt dem ordentligt.
Insikten om min egen relation med min man, var både skön och välbehövlig.