Svaret på allt

Någonstans i mina urgamla texter här på Hypodea finns början till det som skulle prägla mitt liv så här många år senare. Jag fick ont i leder, muskler, märkliga utslag, lungsäcksinflammation med mera. I alla år har min ordinarie reumatolog duckat och dels krävt att jag ska medicinera mot en sjukdom, dels vägrat ställa diagnosen helt säkert. Innan min nuvarande hade jag dock diagnosen klar, men plötsligt skrev någon ordet misstänkt i journalen och därmed var det så.

Efter drygt 15 år tröttnade jag nu för några månader sedan. Jag beställde alla gamla journaler och gick igenom. Laddade upp det mest intressanta till Medicheck och bad deras specialist gå igenom mina gamla papper, och ge mig en second opinion.

Förra veckan fick jag ett sms från specialisten:

"Hej! Diagnosen är verifierad... Jag tror vi kan hjälpa dig!".

Helt jäkla galet och otroligt. Min medicin som tidigare specialistkräk satte ut för några veckor sedan sattes raskt in i fulldos igen. Att jag ens halverade dosen gav mig ett skov med fullt med blåsor i gommen.

Jag är så oerhört lättad över detta. En klar diagnos är så mycket lättare att hantera än en eventuell, tveksam, misstänkt eller bara kanske. Man får inte samma bemötande i vården om man inte har en diagnos. Man får inte samma behandling.

Nu väntar fortsatt uppföljning med Medicheck om ett par veckor, så får vi se vad som sägs. Min förhoppning är att jag t ex ska få en burk kortison utskrivet så jag har hemma vid de tillfällen jag får skov. För det får jag ju. Jag hoppas också få hjälp med utlåtande till FK eftersom de hittills inte har godkänt min ansökan om sjukskrivning på 25% i ytterligare fyra veckor. Jag behöver det. Det finns inte en chans i världen att jag klarar eller orkar jobba heltid just nu. Men dag 180 är passerad, så risken är nog stor att jag får ett avslag.

Vi får se. Svamligt och långt. Men viktigt. Det här inlägget knyter ihop många av mina svamla inlägg jag skrev för åratal sedan. Ett svar. Det jag bara väntat på så länge.