Kärlek som val

"Att få ett hjärta som ditt att stänga sig borde ses som ett brott mot mänskligheten"

Jag hade en så intressant diskussion med en vän häromdan, om hur kärlek inte bara är nåt som händer. Att de vi älskar inte är lite bättre än andra människor - vi vill ju gärna tro det - utan att vi snarare av olika anledningar väljer att älska dem fast de är precis som vanliga människor. För att de passar in i vad vi vill ha eller behöver.
Det är när folk plötsligt går utanför de önskemålen det blir jobbigt. Det är då man måste jobba lite för att älska. När den som alltid tagit hand om en själv behöver tas omhand. När den som alltid gett plötsligt behöver få.

Jag har lätt för att älska.
Och jag vill bli bättre på att välja att älska, även i motvind. (säger jag samtidigt som jag mer eller mindre släppt en av mina kärlekar, för att han snackat mer än han levererat under det år vi setts. Det är ju en annan grej. Man måste bygga upp en bas först, innan man vinglar)

Jag är nära att säga att jag älskar som jag aldrig älskat förut. Men jag älskar precis som jag alltid gjort. Jag har bara träffat människor som klarar av att ta emot på ett sätt som gör att jag vågar blotta mig. Jag har vågat ta emot stöd och omsorg när jag behöver det, och jag står stadigt när de jag älskar vacklar.