Jävla Big Brother
Jazzie 2020-02-14 15:35 (1 kommentar)
Egentligen vill jag inte skriva detta. För jag vill verkligen inte att Big-fucking-Brother ska få en endast kvadratcentimeter mediayta i någon form. Men jag behöver få ur mig detta.
JAG HATAR BIG BROTHER
Bortsett från att jag såg några avsnitt, den allra första säsongen, så har jag aldrig sett programmet.
Jag vill inte se programmet.
Jag bryr mig inte om vad de gör i programmet.
Jag bryr mig inte om människorna som är med i programmet.
Eller vad de tänker. Säger. Tycker. Åker ut. Åkere in.
Kort sagt, jag kan inte bry mig mindre om människorna i detta tv-program.
Det finns en massa andra människor jag inte heller bryr mig om. Så de är inte på något sätt en unik skara människor.
Men nu är skitprogrammet igång. Och nu fylls flöden.
Det går inte att bläddra aftonbladet utan att behöva scorall sig förbi Big Brother.
I mitt FB-flöde dyker BB upp men information som jag inte på något sätt intresserar mig om.
Skitprogrammet har bara börjat och redan fylls nätet av allt jävla trams.
Inte en endast gång klickar jag på en länk i ämnet. Men bara rubriken räcker för att jag ska bli galen!!
Det är ett så fucking jävla ointressant program. På precis alla sätt. Det finns INGET där som intresserar. Och ändå lyckas skiten få mig upprörd. Och det är ju programmets hela poäng, så jäveln lyckas även med mig som varken läser eller ser något om programmet.
FAN vad jag hatar när skit lyckas med precis vad de vill uppnå.
Jag hade helt glömt bort hur mycket jag hatar det där programmet under åren det varit borta.
Nä. Nu ruttnade jag helt. Nu tar jag mina bakade kärleksmums som blev över från fredagsfikat och åker hem och tar helg. Kanske får jag lite tid att titta på skidskytte som gått medans jag har jobbat.
Vi kan hoppas.
Fan vilken kass text idag då.
JAG HATAR BIG BROTHER
Bortsett från att jag såg några avsnitt, den allra första säsongen, så har jag aldrig sett programmet.
Jag vill inte se programmet.
Jag bryr mig inte om vad de gör i programmet.
Jag bryr mig inte om människorna som är med i programmet.
Eller vad de tänker. Säger. Tycker. Åker ut. Åkere in.
Kort sagt, jag kan inte bry mig mindre om människorna i detta tv-program.
Det finns en massa andra människor jag inte heller bryr mig om. Så de är inte på något sätt en unik skara människor.
Men nu är skitprogrammet igång. Och nu fylls flöden.
Det går inte att bläddra aftonbladet utan att behöva scorall sig förbi Big Brother.
I mitt FB-flöde dyker BB upp men information som jag inte på något sätt intresserar mig om.
Skitprogrammet har bara börjat och redan fylls nätet av allt jävla trams.
Inte en endast gång klickar jag på en länk i ämnet. Men bara rubriken räcker för att jag ska bli galen!!
Det är ett så fucking jävla ointressant program. På precis alla sätt. Det finns INGET där som intresserar. Och ändå lyckas skiten få mig upprörd. Och det är ju programmets hela poäng, så jäveln lyckas även med mig som varken läser eller ser något om programmet.
FAN vad jag hatar när skit lyckas med precis vad de vill uppnå.
Jag hade helt glömt bort hur mycket jag hatar det där programmet under åren det varit borta.
Nä. Nu ruttnade jag helt. Nu tar jag mina bakade kärleksmums som blev över från fredagsfikat och åker hem och tar helg. Kanske får jag lite tid att titta på skidskytte som gått medans jag har jobbat.
Vi kan hoppas.
Fan vilken kass text idag då.
Tinto
Ibland är det skönt att häva ur sig! Jag har aldrig nånsin sett skiten och håller med dig. Jag avskyr alla såna där dokusåpor, och alla program där elaka juryer spolar deltagarna en i taget, fast Let’s dance kan jag se nån gång eftersom jag gillar dans. Matlagningsprogram går bort också för det mesta. Och sport. O ja, det är en stor del av utbudet jag zappar förbi.
2020-02-15 11:02:37
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte