Då kliver vi in i 2020

Förr brukade jag, i slutet av december varje år, skriva ett brev til mig själv. Där jag summerade året och skrev om mina förhoppningar för det kommande. Så la jag det i ett kuvert och öppnade det ett år senare.

Jag gör inte det längre. Jag är varken intresserad att summera året som varit eller skriva vilka förhoppningar jag har. För det finns inga planer eller mål.

Istället har jag ett nyårslöfte.
Inför 2019 var det att planera/vilja mindre och göra mer.
Dvs, istället för att gå och tänka på allt man skulle vilja få tummen ur och göra så skulle jag sluta med sånt och istället bestämma mig för vad jag ville göra och göra just det. Mindre på to-do-listan men desto fler saker gjorda.

Tycker jag har lyckats relativt bra med det. I alla fall till hösten kom.

För 2020 är mitt nyårslöfte - att vara snällare.
Jag ska vara snällare mot alla. Mot mig själv och andra. För mig är definitionen av snäll = att göra bra saker utan att kräva motprestation tillbaka.

Under de senaste åren har jag gått med en ganska överhängade känsla att jag får för lite tillbaka. Att människor tar och tar av vad jag ger men inte mycket får jag tillbaka.
Lite som julkorten (som jag förövrigt slutat skicka nu) 42 kort skickade 5 kort mottagna.

Så har jag gått omkring och känt i allmänhet i livet. Och det har gjort mig elak. Jag blir en petimeter. Jag ska minsann inte göra mer än någon annan. Här ska inte bjussas hur som helst.
Det har handlat om allt möjligt. Högt och lågt (dock inte anledningen till att vi denna jul inte skickade julkort)
Jag har slutat ringa mina föräldrar som jag brukade och ringer nu ungefär med samma frekvens som de ringer mig. Vilket så klart resluterar i att vi hörs mycket mindre. Jag har ju stått för 95% av telefonkontakten de senaste 25 åren.

Jag fixar inte saker för vänner eller mina systrar om det inte fixas något från dem först. Vilket så klart resulterar i att inget blir gjort och vi inte ses eller hörs.

Jag tar inte tag i årliga träffar eller andra event. Nu får någon annan göra det.
Vilket resulterat i att flera grejer har slutat hända.

Det är en tråkig attityd att ha. Det där att det ska vara rättvist. Eller att man ska bli bekräftad eller få tacksamhet tillbaka. För det är ju ingen som har BETT mig göra det jag gjorde förr. Det har jag ju gjort för jag ansåg mig VILJA det.
Är man en snäll person så gör man bra saker för att man vill det, och så har man inte en massa motkrav för det.
Så i år ska jag inte bry mig om vem som ringer mest. Vem som fixar vad. Jag ska bestämma mig för vad som är viktigt för mig, och det borde rimligtvis vara både vänner och familj, och så ska jag göra saker för att jag VILL och för att jag tycker det är VIKTIGT. Men jag ska strunta i vad jag anser att jag får eller inte får tillbaka.

Jag vill inte vara en sån jävla bitterfitta.
Framför allt för att det gör att jag glömmer bort sånt som andra gör istället. För de gör ju det.
De tar kanske inte tag i den årliga träffen, men istället bjuds jag på stort kalas när de fyller år.
De kanske inte ringer, istället tar de med barnen på bussen så vi slipper åka upp till Norrtälje och hämta ungarna.
Någon mailar om en teater och undrar om jag vill ha en biljett.
Aaaaa... jag blir fan galen när jag tänker hur småsint jag är (har varit?)

Nytt år. Ett snällare år. Får vi hoppas