Jag har fått ansiktsförlamning. Det är inget kul. Men bättre än stroke som misstänktes först. Och det är en liten förlamning ändå, jag kan prata, äta och blunda och är inte jättesned heller. Men jag har avbokat alla möten och sånt. Och äter cortison. En medicin till allt annat jag tar. Men den kommer att trappas ner snart åtminstone. Och jag har en god chans att det här går tillbaka. Lite tummar kanske?