Upp och ner, ner och upp
Jazzie 2019-09-26 11:51 (inga kommentarer)
Jag pendlar så grovt.
Ena dagen är jag helt under isen. Vet inte hur det ens ska gå och andas. Då ser jag ingen ljusning och hela mitt liv känns som en enda våt grop.
Nästa dag är allt ok. Både framtidsbilden och den nuvarande situationen. Gropen känner jag inte alls av och trycket över bröstet finns inet där. Inte bara att det känns bra, jag kan liksom inte erinra mig om hur dåligt det kändes bara häromdagen. Kanske rent av igår.
Ska man se det positivt så kan man väl säga "Fint, det verkar som du lever i nuet"
Men jag vet inte om jag kan tycka det stämmer det minsta.
Men vad vet jag om något just nu?
Inget tror jag faktiskt.
Det är en bra dag idag, hur som helst.
Tänkte att jag måste skriva såna texter också. För dokumentationens skulle. Så jag inte ser tillbaka och tror att livet var ensidigt.
Idag är livet bra hemma. Livet bra på jobbet. Jag mår bra. Och jag är sugen på lunch.
Har inga större problem. Varken med mig själv eller min man. Eller folk på jobbet.
Det känns som det har varit så här en längre tid. Det är inte sant, bara så sent som i förrgår var allt helt annorlunda. Men så känns det inte idag. Idag känns livet stilla, stabilt och jag gillar det.
Bara att njuta.
Ena dagen är jag helt under isen. Vet inte hur det ens ska gå och andas. Då ser jag ingen ljusning och hela mitt liv känns som en enda våt grop.
Nästa dag är allt ok. Både framtidsbilden och den nuvarande situationen. Gropen känner jag inte alls av och trycket över bröstet finns inet där. Inte bara att det känns bra, jag kan liksom inte erinra mig om hur dåligt det kändes bara häromdagen. Kanske rent av igår.
Ska man se det positivt så kan man väl säga "Fint, det verkar som du lever i nuet"
Men jag vet inte om jag kan tycka det stämmer det minsta.
Men vad vet jag om något just nu?
Inget tror jag faktiskt.
Det är en bra dag idag, hur som helst.
Tänkte att jag måste skriva såna texter också. För dokumentationens skulle. Så jag inte ser tillbaka och tror att livet var ensidigt.
Idag är livet bra hemma. Livet bra på jobbet. Jag mår bra. Och jag är sugen på lunch.
Har inga större problem. Varken med mig själv eller min man. Eller folk på jobbet.
Det känns som det har varit så här en längre tid. Det är inte sant, bara så sent som i förrgår var allt helt annorlunda. Men så känns det inte idag. Idag känns livet stilla, stabilt och jag gillar det.
Bara att njuta.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte